Krokens Blädder

Namngiven efter Kroken, Holmedals socken. Född i Bôtten, Årjäng. Partiellt utbildad i Årjäng, Karlstad, Uppsala. Misslyckad jägarsoldat i Kiruna o Karlstad.
Hobbies: Fotboll ÅIF o Norrstrand. Spelat mot Säffle-Gunnar o Bian Rosengren. Mött Gunnar Nordahl. Bridge.
Favoritförfattare: Damon Runyon.
Ser helst i teve: Skidskytte (!)
Pedagogiskt fältarbete i Kumla, Haparanda, Arvika, Årjäng med slutstation i Töcksfors.
Familj: Jo.
Travintresse väckt 360930 då K i mosters sällskap upplevde Årjängstravets premiär. Sommarjobb många år på travsekretariatet.
Hittills bästa chef: Jocke Persson, travsekr o nederlagsföreståndare (Åmåls Bryggeri). Pryo: Några säsonger (33) speaker på Årjängstravet. Två veckor hos Olsson&Hall.
Spelgalen? Nej, men minnet av 74 ggr på Bossman -44 o 76 ggr på Vårsol -50 värmer.
Favoritkusk I: Björn Goop. Minns ett par snygga ponnystyrningar 1989. Sen har det rullat på.
Favoritkusk II: Palej-Sven Andersson på 60-talet som så nära staketet att det osade oljefärg körde finish ett varv för tidigt, tänkte vända upp men hejades igång igen till vinst.
Favoritskådis: Emil Fjellström
Önskemåltid: Marie Walewska med eller utan sjötunga. Ho ä för go!
Dryck: Källvatten (men inte utan maltwhisky).
Folk som K tycker om: Vanligt.
Folk som K inte tycker om: Såna som fnyser.
Motto: Det är vi mediokra som regerar världen.

Foto: Tommy Kullander, banmästare (060507)

KROKENS BLÄDDER nr 18 2009-10-11

Gott Nytt År!

Vår yngste fotograf, Alf Albinsson, har under årens lopp producerat hundravis med foton, alster som vår bildredaktör, när AA lämnat rummet, raskt förpassat till pappersstrimlaren. Döm om allas vår förvåning när Alf häromdagen dök upp med den här älgbilden, påpassligt knäppt när han i skymningen bilade hem från sitt andra jobb som deltidare vid Vägverket. Fenomenalt, helt enkelt! Särskilt i dessa dagar, då älgjägarna spänt sina hanar och villebrådet kanar runt lite överallt, är den aktuell, den maning Alf riktar till oss alla, att ta det lugnt i trafiken.
                      Lägg märke till den tjusiga motivbehandlingen i ett synnerligen besvärande motljus. Inte många hade under tidspress kunnat lösa ett så intrikat problem. Men Alf kunde (om man nu ska tordas lita på att det är han som är knäppare). Som en gest av redaktionell uppskattning har vi beslutat att han fr o m första älgjaktsdagen har full behörighet att kalla sig ALF I BÔTTEN, något som han i och för sig gjort länge men på lösa grunder. Hans hem tillhör och har alltid tillhört hemmanet Backa, men vi har låtit udda vara jämnt jämt, eftersom Alf alltid, eller i varje fall oftast, uppträtt på ett höviskt sätt och visat oss vuxna respekt.
                      Lägg märke till bildkompositionen, där Alf inväntat den passerande Swebussen för att vaket trycka på slutarknappen i exakt rätt ögonblick. Mästerligt!
                      En annan som haft förstånd att i rätt hundradel av en sekund trycka på utlösarknappen är vår nyaste favorit, ANNA ANKA. Men den här gången går vi inte på samma nit som när vi såg hennes brorsa ARNE ANKA: Vi trodde han fanns i verkligheten och var nästan viss om att vi t o m mött honom på en pub i Karlstad. Men – tablå! - det var Robert Gustafsson som fintade bort oss! Och, Anna, nu klär vi av dej: Det är Robban igen! Bra gjort, Gustafsson, men vi går aldrig på samma nit två gånger. Never!
                      (Om, vi säger bara om, det inte är Alf i Bôtten som knäppt älgen, så är det nog samme nämnde Arne/Anna/Robert som plåtat. Affe får i så fall finna sig i att bli Alf i Backa igen. Gränsen går, lantmäteritekniskt, det kan vi inte göra mycket åt, vid Bôttebäcken. Och Alfes hemvist är högst upp i Bôttebäckebacken).
                      Tänk, det är 26 evighetslånga veckor att fylla ut innan det är dags för trav i Årjäng nästa gång! 26 långa trista måndagar, bara av den sorten. Men man har ju förstås televisionstrav på ons- och lördagar. Bara ingen hittar på att städsla nån popsångare eller trubadur. I sådant fall får det bli NRK i stället. Fram till lunchen onsdag 14 april 2010: Ha det!
                      PS. Göbben stressad, jobbar med Samlingsblädder. Han har ju glömt ISTRAVET! Karlandastart som vanligt direkt efter nyår.  

Korrekturläsarn

Alerte Affe nosar nya scoop

CHAMPIONLIGAN

Första vittringen på vinst i årets championliga fick MAGNUS JAKOBSSON redan 3 maj, då han tog en ledning som han visserligen senare nödgades släppa ett tag till Svanstedt men återtog i Karlanda Buss/ Åke Linders lopp under midsommar (Global Kentucky). Resten har varit som en ren nöjestripp i nån av Karlandas bekväma bussar och idag kommer vi att få uppleva att en Långserudspojk för första gången på 43 år klänger upp på championtronen. Förra gången var det EVERT JAKOBSSON - en släkting till Magnus, vi chansar på kusin till Fader Sixten - som 1966 hedrade sin hembygd vid den fagra sjön Aspen.

Prisutdelare blir Götes väna hustru Zita, ev med bistånd av sonen Patrik, numera verksamhetschef på Götes Grill. VD Göte själv hälsar, att han nu sent omsider svalt den beska  smälek han utstod när hans Jackson Brodde blev utkontrad av Magnus vid ett lunchtrav i somras. Storsint som han är utlovar han därför att bonuspriset Meny 14 med Extra Allt trots allt kommer att utlevereras till årets champion. För 2 pers. Så talar en verklig Sportens Gentleman!

Blädder 2009-10-06

Fick cykel men aldrig guldstjärna

KROKENS BLÄDDER

                      Stortinget i Oslo delar som bekant ut dynamit-Nobels fredspris varje år. Det är oss därför ett stort nöje att se ett stort pris gå åt andra hållet, nämligen redaktionens GULDSTJÄRNA av tredje storleken. Den tillfaller detta år EVEN ELVENES som på ett lysande sätt löst sin alls icke lätta hemuppgift från förra gången, att utröna vad Goggen i t ex Fjeldstad Goggen, har för innebörd.
                      Goggen är ett kallenavn, säger Even. Ett kallenavn är ett extranamn som någon begåvas med. Det kan vara ett hedersnamn, ett sådant som The King, den där sångaren med sina många fina låtar, Guldhjälmen,  Torparn (Göran Persson), Gubben i lådan, The Boss (fyllde 60 nyssens, grattis!), Rio-Kalle, Kroken, Drillo eller Jätten (Östen Pettersson). Ibland kan det dock snarast betecknas som ett öknamn, ofta med aningen elakhet i tonen, Bocken eller Häradsbeskällarn vill väl ingen kallas. Eller?  ”Sugga” låter inte vackert och det gör heller inte ”Gummirôva” (ett par lärare vi upplevt). Nej, usch! Tjocken i Högre visste alla vem det var. Liksom Messômmar-Kalle. Uno som gick under namnet Skåningen verkade dock inte ha ont av det.
                      En norsk, riktigt duktig, fotbollsspelare hette Goggen. Den minns vi alla, om vi tänker efter. En eminent balansspelare. Och glöm inte den charmige Goggen i Hotell Caesar, han som var son till rollfigurerna Jens August och Ninni. TV2s största succé genom tiderna? Vi tror det.
                      Goggen dyker också upp i en annan populär filmatisering i Norge, nämligen den oförglömliga serien om traktorn Gråtass. Där är Goggen bästa vän till Gråtass och i pakten med Gamlefar och Grynet för de hederlighetens talan i kamp mot de skumle skrothandlarna Hubert och Heronemus. Det ädla teamet vann, tack för det!
                      Goggen finns dessutom som namn på en trädocka. Och på en fraktbyrå – och man finner Goggen i tidningen i Hammerfest, alltså på deras nättidning, som nån sorts stående ledare. Tyvärr är travsidorna i den avisan under all kritik.
                      Goggen var kallenavnet på en begåvad rockmusiker som spelade ihop med Jokke, den Jokke som så tragiskt dog efter våldsamt festande, men som både före och efter sin död hyllats som en av landets största och mest omtyckta musiker. En ikon.
                      Men Goggen kan betyda ännu mer, och det är möjligt att vi nu hittat pudelns kärna. En sportpub i Drammen heter Goggen. Eftersom ägarna till Fjeldstad Goggen kommer från den vackra staden vid Oslofjorden finns det skäl att misstänka ett samband med just den puben! Alla de dussinvis svenska chanstagare som gissat på nån sorts Stavangeruttal av Groggen var kanske inte så helt fel ute ändå.(Kom nu inte dragande med vitsen från 1892: Bedre en dram i timen enn en time i Drammen. Den har vi hört).
                      När vi telefonledes når Even med budet om Guldstjärnan tror han i förstone att vi skojar. ”Tredje størrelsen!” – Har du fattat hur stort det är? ”Nei, forsovitt ikke, men forferdelig moro for meg og i det hele tatt for hele Norge.” Där stockar sig rösten, så vi lägger på.
                      Blädder har lite svårt att dölja sin egen bitterhet. Han fick själv aldrig nån guldstjärna i söndagsskolan fast han vattenkammad och tämligen ren infann sig där bortåt en tre gånger.

Dagens man: Even Elvenes

Sprinter före Usain, fast ändå lite bakom

KROKENS BLÄDDER nr 15

                      Från nyligen avverkade VM minns väl alla Usain Bolt, han som sprang så himla fort? Hans tid 9,58 är faktiskt nästan identisk med vår egen, fast den knäpptes förstås på 60 m medan Usse sprang lite längre. Nog är det ett egendomligt sammanträffande?
                      Men det var inte det vi ville ta upp utan det förbannade oskicket att vid alla
större evenemang damma av en till nallebjörn eller dylikt utklädd gubbe som tillåts studsa
runt och fjanta sig, tafsa på de tävlande och bete sig. Säkert jätteskoj för en halvskärpt 4-åring men hur många såna sitter på läktarn? Kan inte nån ge typen en käftsmäll? Tur vi slipper sån skit inom travet.
                      Men hallå där! vi har inte varit förskonade! För ett dussin år sen hade vi en som var dressad till isbjörn och levde sig in i rollen till så den milda grad att han inte förstod ett mänskligt ord. Hans företag sponsrade ett rubriklopp och när fältet stormade fram mot målpassage varvet kvar rusade han vilt vevande med armar (ramar?) och ben (tassar) från måltornet rakt fram mot ledarhästen. Denna reagerade mirakulöst nog inte alls, annars hade elva, tolv hästar och en isbjörn legat i en hög i banan. Vi försökte lugnt och pedagogiskt förklara för vår vitpälsade vän att så gick det inte an att bete sig, men tror du inte att när hästarna gick in för målgång så tog han ny sats mot tethästen för ett da capo. Därav blev emellertid intet för vår rådige redaktör kastade sig emellan. Kopplade ett brottargrepp (en halv-nilsson) och fällde vilddjuret till marken. Dagsens sanning, det finns vittnen.
                      Vi ser på Goops hemsida att Björn efter senaste trippen till Norrland tycker sig finna att påfallande många travbesökare snarare är 70+are än juniorer. Förvisso är det så! Men vi är många, och rätt trogna. Vid lunchtravet häromveckan till exempel 915 styck, kontrollräknade, certifierade. Hela sex gånger flera, 5.460 på Jägersros derbydag, då var det trangt, gutt!              
                      Hur många uppfödare har förresten försökt döpa sitt nyaste föl till Usain? Eller Bolt? Hur många Usain Svensson börjar skolan 2016? Ska vi slå vad?
                      Marknadsdagen är för travets del är en stor publikdag (dock ingen höjdare vad totospel beträffar, alltså inget som muntrar upp ATG) och har så varit ända sen premiären 29 /9 1936. Den gången grasserade som bäst en polioepidemi medan det nu är svininfluensa vi går och väntar på. För 73 år sen manades vi att inte äta fallfrukt (!) medan vi idag har fått instruktioner om att tvätta händerna med sprit och hosta i armvecket. Och inte hälsa med kindpussar. För säkerhets skull kan vi väl kombinera de goda råden från -36 och -09. Då kan vi med gott samvete ta en paus från tingeltanglet på Marknadsplatsen och uppsöka stillheten och ron på Årjängstravet, vinka på håll åt alla bekanta, dofta handsprit och nysa i knävecken. Samt avstå från fallna äpplen.
                     
                     
                     

På 50-talet var det, precis som i nutid, trångt längs räcket under marknadsdagen. Jahn Schou fick chansen bakom Steggbest när fader Eilif var avstängd och vann förstås, även om vår egen Prins Silver/ Leif Johansson bjöd tappert motstånd. Här paraderar de båda efteråt. Norrmannen ytterst. Koll från innerkant har Nissen Einarsson, banchefen Hugos son.

Blädder 2009-09-11

LUNCHTRAV IGEN!

I tecknaren Marie Bergströms lilla vrå av världen käkar häst och kusk lunch tillsammans, ett exempel vi kanske litet till mans borde ta efter. Näringsriktigt dessutom, verkar det som. Men ska det verkligen vara hjälm på vid köksbordet?

KROKENS BLÄDDER                        Omtumlande helg toppad av fantastiska 4-åringar

                      Nätt och jämt återkommen till sans efter fotboll och boxning (Ingman världsmästare, Sveriges första sen Ingo, hm) och trav, allt serverat i dumburken, försöker vi summera intrycken. Konstigt nog var det inga glada miner efter det att fotbollstjejerna åkt på juling i matchen mot Norge, inte en enda analytiker gladdes med Blädder åt att vi slapp förnedras av tyskorna i en semifinal. Varför? Man ska väl vara tacksam för det lilla!
                      Stolpe ut för flickorna, men stolpe, eller rättare sagt kagge, in för Zlatan när han snubblade in 2-1 mot Ungern i minut 94, det bäddade för helgens verkliga höjdpunkter:  kallblodens derby i Norge och vårt eget för varmblod på Jägersro.
                      På Bjerke fick visserligen Bork Odin revansch på Fjeldstad Goggen för nederlaget i kvalet, men Per Ludvig Nilsens häst e Pål Even gjorde ett enormt fint intryck även han och de 375.000 norska kronorna han fick med sig hem för sitt andrapris är med råge det näst största beloppet nån Årjängstränad springare vunnit. Gazza Degato, derbyvinnaren för fem år sedan, är förstås några snäpp vassare än så länge (1,6 millar). Ett stort GRATTIS  till Ludde och Goggen!
                     
Tvekampen Yield Boko – Maharajah blev sannerligen något att blicka tillbaka på när ålderns höst nån gång i framtiden infinner sig. Att Stefan Hultmans styrkefenomen drog det längsta strået, det var i alla fall något som överraskade en och annan på vår redaktion, och att Hultmans andrahäst, Marshland, skulle fixa en dubbel (800.000 kr ytterligare), det hade absolut ingen av oss räknat med. Var kom den ifrån med sin rykande spurt? Dubbel heder alltså åt Hultman men framför allt åt Kihlström och hans vinnarhäst som långt ifrån fick nånting gratis i loppet.
                      När man ser Hultman, den som på allvar introducerade känslor och tårar i vinnarcirklarna- bra! - funderar man på om inte tränarkåren i allmänhet borde bygga på sig några kilon extra. Ungefär som Stefan såg de ju ut, de topptränare man minns från förr i världen; Rikard Lorentzon, Paul Albinsson och Folke Hjalmarsson. Rejäla muskelmassor hos tränarna gav starka, uthålliga hästar. Skillnaden då/nu är väl att våra dåtida favoriter även körde löp, på den tiden fanns väldigt få catchdrivers.
                      Nu laddar vi för Årjängs-mâten, höstens folkfest!

Blädder 2009-08-24

Idag, den 24 augusti, är det exakt två veckor sedan den försvann. En kittlande dramatisk historia som direkt förde tanken till nobelpristagaren 1962, John Steinbeck, som 15 år innan han fick priset skrev romanen Buss på villovägar. (Läs den förresten, det är den värd!)

Fast vore det kanske ändå enklare att åka via Ljusdal?

Den här gången försvann spårlöst den TV-buss som till nagelbitande tittare/spelare landet runt skulle förmedla bilder från Dagens Rätt i Årjäng. Att säga att det blev Dagens Fel denna gång vore att jaga en alltför billig poäng. Såna är vi inte. Innan upplösningen kom hade vi emellertid ångestsvettats i timmar, oroliga för att nån låsts in på dasset i Arboga, fordonet hamnat i diket, stoppats för fortkörning eller kanske t o m kapats av fildelaraktivister som ville sända repriser av Allsång på Skansen.

Men till all lycka, så var det inte. Bussen hade helt enkelt kört galet och hamnat på Mantorp långt nere i Östergötland. Lätt gjort, sånt händer oss alla. Dagligen. GPS:ens malande Gör om rutt! Gör om rutt! hade missuppfattats som Gôrgo´ rutt! Gôrgo´ rutt! Och Årjängstravet nödgades köra sin V4a utan TV-övervakning. Kändes tomt.

Det första som krävs när sånt här händer, är att nån högt upp i hierarkin tar sitt ansvar och avgår. Det behövs inte denna gång eftersom högsta dömande instans, TV, inte var på plats (nej, just det!) för straffutmätning. Alternativ II är att tillsätta en ny konsulttjänst och det är sannolikt redan gjort. Logistiksakkunnig med enda uppgift att på ett A4 texta färdplan. Idag texämpel:

ÅRJÄNG… Kör E18 västerut (fråga om väst/öst på OKQ8) tills stallar dyker upp på höger hand. (Står det Riksgrense på en skylt, har du kommit för långt. Backa 30 km). Trav är bäst på plats. Apropå Steinbeck så körde Arvid Stenbäck (Runsy) vid ett tillfälle den travare som, möjligen orättvist, pekas ut som den trögaste som någonsin startat i reguljärt lopp i Årjäng. Arvid lär ha skrattat hejdlöst hela resan. Det rör sig om MAXEN, f 1950 med föga uppmärksammade Skärme som pappa och Fjälltösa som mor. Athur på Hagane Nilsson från Leverhögen var ägare/tränare (i den mån träning förekom). Denne Maxen har blivit något av en myt och begåvats med rekord åt 3.12–hållet. Arthur hade höga tankar om sin pålle, därtill stimulerad av stallbacksfolket, som påstod sig se oanade talanger hos valacken. Påhejarna hävdade att Maxen skulle kunna komma bäst till sin rätt på Åby, där det tävlades i elbelysning. (?!?)

3.12-siffran är i alla fall helt fel. Maxen debuterade 28/5 1956 , ägarkörd på 2.28 full väg (ev odds 129 ggr), 1 min 9 sek efter segrande Stjärnklara/Sven Skogh i mål. 14 dar senare satt en proffskusk i sulkyn, Folke på Öggårn Andersson (Kometens pappa) men då blev det opl utg (ev-odds karriärens högsta, 333 ggr!). Nästa säsong, 1957, var det dags för en nystart vid premiären 1/5 med ett annat proffs, Olof Hagström disk u (Gôtt mos, Per!), varpå följde Stenbäcks skrattmatch disk u (bara 80 ggr vid ev seger), innan Olof H 29 maj rekordsänkte till 2.20,4. Den urladdningen slet nog hårt för 4 dagar senare blev det disk igen för proffstränaren (Fä) Sigurd Nilsson. Därpå lång paus. Som 11-åring återkom Maxen, och för Ernst Persson noterade han sitt livs bästa tid, 2.19,4, men var ändock som alla andra gånger sist i mål, 50 sek efter vinnaren Toftestjärn från Ärtemark och 20 sek efter näst sista häst. Notabelt: 5 motståndare var mindre spelade än Maxens 91 ggr. Efter den comebacken har vi trots intensiv forskning hittat bara en enda start, 11/6 1961, Sigurd Nilsson opl utg.

Maxen gick alltid med järnskor runt om. Några slantar tjänade han (kanske därför?) aldrig, och Åby fick han aldrig se vare sig i dags- eller elljus. Men myten om de 3.12 har vi i alla fall förhoppningsvis avlivat. Heder åt den slitstarke Skärme-sonen!

Blädder 2009-08-10

BLÄDDER nr 12

                                            Tackar som frågar

                      Året om väller det till redaktionen in en massa spörsmål från en engagerad läsekrets. Vi läser och avlyssnar men kan av naturliga skäl inte besvara allt. Alltför många rör Meningen Med Livet och sånt krafs som tar för mycket plats att utreda. För husfridens skull samlar vi dock ibland ihop en packe frågor som kan ha allmänt intresse. Fast det har väl knappast dagens första, den här:

                      Hur uttalas han? Vad får han för titel?  Vem är vem? Det är Rojalist, Månserud som undrar och det gäller förstås Daniel från Ockelbo som går i giftastankar. SVAR: Rätt uttal är Dann´jell (som Dannjell på Netomta och Dannjell Faktorn). Genom äktenskapet med drottningen blir han plastkung eller (högtidligare) bonuskonung. Vi förstår att du funderar (Vem är vem?) över den slående likheten mellan D och Robert i TV som yrar om Boxers kanaler, men det är Danne som håller sessan i näven, aldrig Robban. För övrigt, Rojalist, du måste fatta att det är travfrågor vi vill utreda, inte såna häringa damtidningsgrejer!

                      Paltroting frågar sig och oss: På utsidan av Årjängs travprogram nr 11 läser man megastort V75 och JACKPOT medan ÅRJÄNG 11 JULI får ta lite mindre plats och Årjängs Stora Sprinterlopp och Erik Perssons Memorial knappt får vara med alls. Det är väl hästarna och loppen som är det viktiga och inte nån tjatig jävla jackpot. Borde det inte vara tvärtom?  SVAR: Jo.

                      Travvän i bruna lågskor: Kan nån minnesgod erinra sig en hel travdag med så envetet regnande som det vi upplevde under Stordagen? Är publiksiffran 8.907 nordiskt rekord under rådande vidriga förhållanden? SVAR: Nej och Ja. Men hur kunde du vara så urbota korkad att du inte åtminstone tog med galoscherna? Det regnade ju redan när du lämnade hemmet! Hörde du inte vad Lena skrek?

                      Hur många travbanor världen runt har er globetrottande medarbetare Stig Lennart Halldin besökt per 31 juli 2009? Den frågan kommer från Britt-Marie i Töcksfors. SVAR: 127.

                      Okunnig, Koppom vill ha ett snabbt och rakt svar:  En bragd, vad är det? SVAR: Jo, det är att slita med uppfödning och träning av hästar, de flesta av kallblodig ras, ett helt travliv med perioder av vedervärdigt ont i ryggen men ändå inte ge upp utan kämpa på och genom träget jobb få fram ett 4-årigt sto avlat på egna produkter sen artonhundratalet nästan och låta denna guldklimp tränas upp av en duktig dotter och därefter just i hotande närhet av 70-årsgränsen på ett excellent sätt lotsa stoet till en ytterst knepen seier och nytt svenskt rekord före favorittippade grymma norskar i ett Stoderby som avverkades långt bort i åvävvla fjärran från Ballevåla och gav en hyfsad slant, 150.000 + uppfödarepremier och pokal och blommor och en kebabtallrik på hemvägen.

                      Är inte detta en bragd, så vet vi inte. Vid en samlad bedömning: Jo, absolut! Och bragdmannen heter RUNE ARVIDSSON, stöttad av sin väna hustru ELSE. Hästen glömde vi i hastigheten att nämna: ASTRA R.B. och tränande ägardottern MARITA. Hela redaktionen bugar sig i beundran och stänger frågelådan för dagen.

                      Bragden fullbordas i Östersund. Rune och Astra R.B. håller undan för favoriten Faste Lundi/ Bo Eklöf. Foto: Tom Jönehag.

Ingen hade väntat sig annat än att Scarlets Aino skulle ta starten. Närmast utanför ligger Latitud, som bredvid sig har S.J.´s Photocopy och Giant Superman, medan nr 3 Santana Ås sinkats en dryg längd.

                     Hans-Owe Sundberg och Aino håller en passande fart för att ingen ska inbilla sig att det går att utmana. S.J.´s Photocopy i dödens och Finders Keepers i rygg.

I mål har segerekipaget ryckt undan. Långt ut ser vi hedervärda spurter av Colombian Necktie och Standpoint och mitt i banan tar Santana Ås en prydlig fjärdeplats.

KARSTEN NY I HALL OF FAME

Två hästkarlar i samma tävlingsdress. Den något större har tagit plats i Hall of Fame. Han heter KARSTEN BUER. Men vem är den yngre?

Jo, det är PER LUDVIG NILSEN, på bilden 9 år, plåtad tillsammans med sin store idol. Luddes far, som också var travtränare, var mycket god vän med Karsten och Per Ludvig var faktiskt med på ett par av de årliga besök Karsten (och Astrid) gjorde i Årjäng.

Blädder 2009-07-11

Irland är rätt ställe att tänka trav på

                     För att få lite perspektiv på tillvaron gjorde vi efter midsommar en tjänsteresa till Irland, den gröna ön. En upplevelse på många sätt, trevliga och hjälpsamma irer överallt, 17-gradersbad i Atlanterhavet, vänstertrafik och härligt dramatisk natur på sina ställen.

                      Men ta med den tjocka plånboken! Det mesta i matväg är betydligt dyrare än hemmavid. Ett livsmedel som pilsnern t ex. En burk lokalproducerad Guinness ville dom i affären ha bortåt 28 spänn för! Och inte hjälpte det att vi påpekade att priset på samma vara är knappa 20 kr på Systemet i Årjäng. Det blev naturligtvis inget avslut.

                      Kulturellt sett vi heller inte imponerade. Det var väldigt få som brydde sig när vi ville fira 50-årsdagen av Ingos grymma nedklubbande av Floyd, då göteborgarens direkt dödande höger, kanske historiens hårdaste boxningsslag, direkt dödade Patterson sju gånger. Vi beskrev den minnesrika natten då detta hände. Den tillbringade vi i det bästa av sällskap, blivande travordföranden Stig Carlénsson och den kanske bäste understarter Årjängstravet någonsin fått fram, Per-Arne Skogström. På morgonen efter matchen grät vi som barn, när vi fattade att tungviktstiteln gått, om inte till Årjäng så i alla fall till Sverige.

                      Och fast irlandsfolket bor på en ö, begrep dom inte hur stort Volvo Ocean Open Race är, och den enorma framgången för telefonbolaget som vann, och hur dess namn (Nokia eller Telefonica?) för evärderliga tider, om vi ska ta till en metafor, bränt sig in i historiens oförglömliga vingslag. Vore det inte bättre att satsa på fordon och löner? sporde någon fåkunnig. Men så är ju Irland också det enda land som inte har egen biltillverkning, nu när norskarna köpt Saab.

                      Vi landade på Torp, Sandefjord ganska sent och for som en Jehu genom Östfold med alla de risker det innebär. Det kostar inte skjortan att köra fortare än 80 i Norge, det kostar hela klädförrådet, men vi ville nödvändigtvis hinna hem till burken halv 10 och V65 från Arvika. Där sket vi oss på tummen! Tennis, tennis och tennis! Halv 12 påstås det att travet fick komma till tals. Utan Blädder, för på vårt boende lägger dom oss tidigt.

                      Surt? Jomenvisst! Men det gick över när tisdag morgon gav oss Travronden och en fullständigt lysande ledare av Lars G Dahlgren, där han diskuterade fördelning av travdagar och penningmedel inom travsporten. En bild vi gillar är den att resurserna är som ett lite för kort täcke som två ska dela på i samma säng. Blädder sov i unga år i samma rum som tre yngre bröder och två föräldrar, vedpannan i källarn hade gjort sitt vid 3-tiden på natten och krigsvintrarnas 30-gradiga köld smög kring knutarna. Så vi vet vad Lars menar.

                      Larses tes är att det måste finnas fina välskötta satellitbanor som Dannero, Solänget och Hagmyren (Arvika, Åmål, Årjäng), där ideellt engagemang, gemenskap, travsportsglädje och bredd frodas. Absolut viktigast för att bevara dessa mjuka värden är varsin årlig V75-dag. Travstyrets kamikazetänk, satsningen på bara de stora, håller inte i längden.

                      Så jävla bra! När Blädder tar ut sitt avgångsvederlag om 18 år, står hans plats  öppen för dej, Lars Gunnar! ”Totoindustridag”, bara det ordet, ta med det på CV:t!

V75-dag åt alla!

I Nordmarken fanns en gång (1935) ett gäng mer än lovligt optimistiska optimister som fick för sig att bygga en travbana. Eftersom de var värmlänningar såg de, i nutida optimistkonsulters anda, inga svårigheter utan bara möjligheter. De hörde hemma i ett distrikt där det var gott om (arbets)hästar, en del så raska att de till och med kunde duga att tävla med. Man hade nära till Norge, där det fanns ännu fler hästar, och ännu snabbare, för de var framavlade speciellt för tävling. Optimisterna hade inte alltför gott om pengar, men var helt överens med varandra om att ”dä årner säj”.

                      Sverige ägde vid 1930-talets ingång bara två banor, gamla anrika Jägersro från 1907 och Solvalla, invigt 1927. 1932 tillkom Bergsåker, men fler än dessa tre fanns inte när den nordmarkingska optimistgruppen år 1935 under kraftfull ledning av nämndeman Thorvald Svensson (son till riksdagsman Nils Svensson i Långelanda som säkert alla minns) drog upp riktlinjerna. Åby och Östersund var också långt framme med liknande planer. Tyvärr för Årjängs del låg Karlstad ett halvår före i kön, och där fanns gubbar med både pondus och pengar. Ett minus för residensstaden var att där fanns inga hästar, men vaddå? Man kan inte få allt. Men att tänka sig två banor i Värmland var väl ändå lite magstarkt? ”Dä årner säj allt på nôe vis” menade Thorvald och klubbade försommaren 1936 igenom ett bygge som på 10 veckor förvandlade en mosse beväxt med ett nittital tallar och annat skräp till en fullt brukbar travbana. Spadar bredbladiga som snöskyfflar, stubbrytare och fyra arbetshästar av den nordsvenska rasen var allt de 8 anläggarna hade till sin hjälp. Inga bilar, inga schaktmaskiner. Invigningen skulle ske den 23 september i samband med Årjängs Marknad, men både premiär och marknad sköts upp en vecka p g a en polioepidemi, ett dåtidens gissel.

                      Det som inte ordnade sig så som Thorvald tänkt sig, var tototillståndet. Detta var avhängigt av medlemskap i STC och där blev det tummen rakt ner. I stället fick Färjestad träda in med en hjälpande hand genom att låta tävlingarna äga rum under deras halvårsgamla tillstånd. 5 % av totalisatoromsättningen begärde de, och fick, för den väntjänsten.

                      Efter ett par års lobbyverksamhet fick Årjäng tävla i egna färger, men sen kom tyskarna 1940 och ställde till det. Inget utbyte längre med Norge, något som de första åren hade haft stor betydelse. Det hade före kriget t o m skrivits ut lopp för ”hester av ren norsk rase” förutom ett antal för ”kallblod”, där norska travare fick tävla mot våra egna nordsvenskar. Transportsvårigheter, brist på drivmedel, gjorde att gästspelen utifrån drogs ner till ett minimum under krigsåren.

                      När freden kom 1945 blommade Årjäng upp och upplevde några decennier av idel framgång. Två stora lopp drog framförallt blickarna till sig: Erik Perssons Memorial och Årjängs Stora Heatlopp. EP:s hade tillkommit redan 1942 till minne av Erik Persson från Karlanda, proffstränare på Solvalla och en av dem som var med redan 1935.  Sjuttioårige Erik dog av en hjärtattack när han selade av sin lovande unghäst Tyri Hans efter seger på Färjestad i september 1939. Att få hästar av högsta klass till hans minneslopp var definitivt aldrig något problem, för juli månad var i stort sett kemiskt fri från övrigt trav i Sverige. Semesterstängt överallt utom i Årjäng.

Helt fenomenal hästkarl och 12 ggr champion i Årjäng under -30, -40 och 50talen var denne man, här elegant moderiktig men vanligtvis klädd i tävlingsdress, PAUL ALBINSSON. Proffstränare och – fast det visste ingen då, eftersom begreppet inte fanns – en suverän catchdriver.

Blädder 2009-07-10

Årjängare från perifert område (Bôtten)

KOMMUNEN I VÅRT HJÄRTA, en kärleksförklaring

                      Tjänsten som redaktör innebär massor av resor, eftersom vår omvärldsanalys alltid bygger på förstahandsuppgifter. Många banketter blir det, och många blanketter. Att aväta (representation, mutmiddagar), resp ifylla (för att få ut traktamentet). Höjdpunkten på varje långresa inträffar dock regelmässigt i Dalsland nära Ödskölt vid byn som kanske heter Iväg, belägen vid sjön som kanske också heter Iväg. Där möter vi för första gången sen vi lämnade vårt boende namnet ÅRJÄNG på en vägskylt. Antalet kilometer kan vara 77 eller nåt, vi har vid det laget alltid tårar i ögonen så vi ser suddigt.

                      Den som ägt förmånen att växa upp i vår halvurbana idyll, kanske inte förstått att helt uppskatta det alla gånger. Vi som bodde i de perifera områdena (t ex Bôtten) avundades våra jämnåriga i Skôjarbackane, som hade bara ett par hundra meter till fotbollsplan, travbana, marknadsplats och Klinttjärn med dess utmärkta bandyis (100 m NO drive-innen). Lika avundsjuka var vi på dom på Vattland vid Väster-Silen med bad utanför knuten på sommarn och skridskois på vintern. Avund är en av de sju dödssynderna. Därför formades vi till sura rättshaverister, gnetiga besserwissrar med en allmänt snål inställning till livet, gnälliga felsökare och olyckskorpar, inkrökta tevelicenslösare med ständigt dåliga mottagningsförhållanden. Såna blev vi.

                      Till all lycka valde ingen av oss från periferin den politiska banan. I vår kommuntopp finns i stället folk med klara ögon, fräscha idéer och hårda nypor. Idag bjuds alla kommunalt anställda på kvällstrav med Festis och grillad korv. Nej, inte korv utan baguette för nu blåser nya vindar. Katarina har tagit över. Välkomna!

                      Hela denna långa tradiga ingress, vilket syfte kan den ha? Jo, vi vill dra fram sånt som faktiskt blivit bättre sen vi var ännu yngre än vi är nu. T ex nerskräpningen på travets publikplatser. För 60 år sen fick man vada genom ett täcke av vårdslöst kastade totokvitton, sönderrivna program och drällda glasflaskor. I nutid har vi med egna ögon sett folk som gått 15-20 m till närmsta papperskorg bara för att bli kvitt en enda liten värdelös totobong. Det gör att vi tror på framtiden. Fast, det förstås, en del av forntidens skräpiga totolappar var såna som fulla gubbar tappat. Vi småungar hade gott av det, vi letade lappar och löste in dom det var vinst på. Det var så vi lärde oss läsa och räkna.

                      Fulla gubbar ser man heller inte numera. I alla fall inte på travet.

                      Apropå renhållning. Vi ser att vår kommun satsar friskt på det sanitära. Bra! Töcksfors får sålunda ett nytt avloppsreningssystem, inhämtar vi, beräknat för att kunna tillgodose 4.000 personekvivalenter! Under våra 19 år i Töcksfors, de sista ljuva (arbets)åren, upplevde vi i och för sig aldrig några sanitetsproblem och vi såg nog heller inte, vid närmare eftertanke, några personekvivalenter (pe). Vad nu det är? Människoliknande varelser? I så fall har vi ett betydande nätverk av töcksforska personekvivalenter. Fast 4.000 är ni väl inte? Inte än. Men välkomna är även ni förstås till ÅRJÄNGS KOMMUNS DAG!

Nöjeslivet för Årjängs ungdom var väl inte alla gånger så hektiskt, men när Frälsis underhöll med sång och musik, då var vi alla där. Det svängde verkligen kring Halleluja-Olle och hans medspelare.

Blädder 2009-07-05

KROKENS BLÄDDER
                     

SVENSEXESKONAD
men man ska inte ropa hej…

DET KNALLAR OCH GÅR
                                            Att ha sin hemvist på en småbana, eller säsongsbana om man tycker det låter häftigare, kan ha sina nackdelar. När åskan går t ex, då kan det bli så som skedde här i Årjäng kvällen före midsommarafton, alldeles efter den i Damklubbens regi perfekt fullbordade resningen av stången. Då kom regnets och fruktbarhetens gud Tor dundrande och slog ut allt vad dubbelhelgens bevakningskameror hette, de som skulle hjälpa till vid utmätning av böter och avstängningar. Tur i oturen i alla fall att elsystemet inte pajade!
                      Så var det inte alltid förr i världen, när våra partiellt asatroende fäder och morfäder darrande av fasa var tvungna att i måldomartornet härda ut medan klotblixtarna rullade runt benen, inte olikt kulorna i ett flipperspel. Då var det nästan en lättnad när sista smällen kom, Big Bang, och släckte ner allt. Hela innerplan fräste som en vattenskadad utegrill, för Arne Olsson i Sanda, vår klart eminente tekniker, hade myllat ner tusen sinom tusen meter  ledning nån halvmeter under ytan efter ett system som bara han själv behärskade.
                      Kaos? Nej, långt därifrån! När allt blev svart och dött dök Arne ner till undervåningen av tornet, där han hade en dieselmotor som efter en minut stånkade igång och sen med lätthet försörjde åtminstone ett par, tre högtalare så publiken, om än på låg volym, fick all nödig info. Men totomaterna? Ha! Det ordet fanns inte, vi levde i rivbongarnas glada dagar, och odds/plats räknade en annan Arne – Fredriksson - ut snabbare än dåtidens datamaskin (vi tror den hette BESK, stor som en 7-rumslägenhet) skulle ha kunnat, om den fått chansen.

(TACK DAMKLUBEN)

Alldeles precis som vanligt skötte DAMKLUBBEN med sin drivande ordförarinna Kajsa Karlsson i spetsen midsommardagens arrangemang med den äran.  Stort TACK!  Vi har en djupt liggande önskedröm, så djupt liggande att vi knappt törs hala upp den till ytan: Varför kan inte tjejerna i klubben leta fram sina plymer och fjädrar och sånt och samba till det litegrann likt kollegorna vid åretrunt-Gävle, när de invigde E3-finalen? En varm sommardag? Kajsa?!?    (Foto: Erik Widén)

                                    ÖVER TILL NÅGOT HELT ANNAT
                      Blädder har själv aldrig någon gång personligen drabbats av det som kallas svensexa (senkommet TACK, alla!) och har heller aldrig ens deltagit i någon sådan, där giftasmogna vänner varit offer, långt mindre medverkat i nån möhippa.  Däremot har vi från bästa  åskådarplats i måldomartornet varit vittne till ett ansenligt antal sådana festligheter, som vi faktiskt tycker platsar riktigt väl på en säsongsbana men knappast på en åretruntbana. Senast nu på midsommardagen bevittnade vi en socioekonomiskt intressant möhippa, där den framtida bruden (för det var väl en dylik) saluförde, antagligen därtill tvingad av rådande finanskris och grymma väninnor, kyssar à 10 kronor stycket och kondomer à 15.
                     

Av en ren slump hittade vi i förgrunden av vår bild den rutinerade och framgångsrike amatörtränaren Sixten Jakobsson, vi tror egentligen inte som spekulant på något av det utbjudna utan fastmer intresserad av den aktuella prisbilden inom området. Så uppgav han i varje fall på vår förfrågan. Han var på ett strålande humör efter att dagen före ha med glans kvalat in sin Naomi Karsk, som han beräknar komma till start med inom kort. Till yttermera visso gick sonen Magnus till topps i vår kuskliga via två segrar. Magnus, champion i Åmål i fjol, är uppväxt i Ed, Långserud, mitt emot Esters Café vid E18, bara tre mil från travstallarna i Årjäng. Förvisso skulle det sitta bra med en titel även här!
                     

Blädder 2009-06-19/20

Vår redaktör (t v) får under midsommardagarna löpande rapporter om spelet av totochef emeritus Sune Fredin, järnfemmans okrönte mästare. (Foto: Anders Byström)

KROKENS BLÄDDER
                      Midsommarens dubbeltrav är en av årets höjdpunkter i Årjäng, och även om vi denna gång inte har något V65, så finns strålglansen där. Konkurrensen om tävlingsdagar och i viss mån publik är i vår tid knivskarp. Apropå det vill vi säga grattis till Umeå, Östersund, Gävle och Kalmar som efter träget lobbyarbete i korridorerna får kalla sig åretruntbanor, dvs tävla på kvällen i elektriskt ljus med TV på plats. Kör så länge lamporna lyser!
                      Vi har en idé för att locka nya skaror till arenorna. Varför inte ta rygg på den där korkade reklamsnutten:  - Finns här någon Adam Blom? – Ja!  (Sånginslag:) – Tack för att du har betalat din TV-licens! (Torde härröra från samma PR-konsult som värpt V75-reklamen där en flock galoppörer välter stolar och bord på en uteservering. Uppskrämd av detta njuter  vi hädanefter vår caffè latte allenast inomhus).
                      Så här gör vi! Högtalar-Ola:  – Finns här någon Adam Blom (fingerat namn)? – Ja!  (Sång:)  - Tack för att du har... (betalat entré, köpt en varmkorv, spelat nr 12 Lusen, chanslös med bakspår från tillägg osv  osv). Om inte det drar folk så vet inte vi.
                      Det är förresten nåt lurt med hela TV-licensgrejen. Vi, Blädder, har skickat in vår stipulerade avgift nästan ända sen vi skaffade dumburk 1961, och vi har då aldrig blivit uppropad, fast vi vimlat i folkmassor allt sen dess. Skulle ha känts gott med lite credit nån gång.
                      En sak till: Nästan alla andra kändisar har fått laga mat i nåt TV-kök. I fjol erbjöd vi, delvis av traktamentsskäl och för matlagningsvinet, högsta TV- ledningen vårt koncept: Blädder Micrar Findus Wärdshusrätter. Perfekt för ensamhushåll, särskilt nu i kristider och när man inte törs äta ute (skenande hästar!)  Nobben direkt! Varför? Jo, det heter inte längre koncept, det heter format! Nog blir man lessen.
                      I förrförra programmet (Nr 5, 24 maj) hade vi smugit in en tävling: Finn Fem Fel. Vi påstod (sid 3) 1) att man måste ha en hobbis. Konstigt nog var det bara en (Halldin, globetrottern) som harmades över det grova stavfelet och angav det rätta, en hobbys. 2) En enda vaken läsare uppmärksammade att Momarkens (och Norges) första startbil klassades som en Cheva (sid 3). – Plymouth! röt Henning Emsell, fågelvikarn. Visst är det så, det visste vi mycket väl. 3) Att Torbjörn Janssons första segerhäst i karriären hette Way (och icke Why, sid 31), det gav hela 19 träffar. Pappan hette Shatter Way, det kanske hade kunnat vara en ledtråd. (Inte Tobbes far, för han heter Torsten). 4) På sid 33 hade vi försåtligt bokstaverat vår bana Årängstravet, det hade inte en jävel sett. Säger väl en del om tillståndet i våra skolor? Lag och ordning, betyg från första dan, där instämmer vi med skolmajor Björklund (FP) och stöttar hans innovation: kvarsittning.  5) Sid 25, slutligen. Här skänker Årjängs Travsällskap bort DVD-skivor med varm hand. Det är ofarligt att lova guld och gröna skogar, om man inte existerar och aldrig har gjort det. Nordmarkens Travsällskap däremot finns och fyller, om det får leva och ha hälsan, 73 bast den 30 september detta år. Två någorlunda rätta svar är på tok för få på denna barnsligt enkla fråga.

Ingen slår HENNING EMSELL, V:a Fågelvik, på fingrarna i ämnena trav och amerikanska bilar. Han var den ende som i FFF hittade rätt svar, PLYMOUTH, på Momarkens första startbil. Kom ändå inte på pallen, enär han missade grovt i rättstavningsprovet (Årängstravet och hobbis).

                      Vid en samlad bedömning kan fastslås att inlevererade svar höll på tok för låg klass.  Beklämmande! Pokalerna i lödigt silver blir därför kvar på redaktionen. Det finns beslut på det. Men håll ögonen öppna inför nästa FFF!

Ett SVENSKT REKORD fick vi minsann för några dagar sedan under en tävlingsdag som i övrigt kanske inte går till historien som nån av de stora. ÅKE LINDGREN, som inte har alltför långt kvar till det grymma 70-årsstreck som sätter punkt för sulkykarriären, visade att gammal är äldst med en vacker 3-årig fuxa, MOA MOLLYN (Moe Odin- Riga Mollyn). Åke är själv uppfödare, ägare och tränare till Moa som var enda treåring bland äldre konkurrenter, vilka hon faktiskt utklassade i Holmedals Travklubbs lopp. 1.30,7a/1640 raderade Ulundas gamla rekord 1.33,4a, som samlat damm i 23 år. Det tävlas av nån anledning inte så ofta med treåringar över kort distans och autostart. Banrekord blev det dock inte, det har Mörtvedt Mari, 1.29,7, volt, från år 1999. För att komma in i tabellen måste man trava fortare än så med bilstart.

Blädder 2009-06-14

Att vara travdomare har aldrig varit lätt och inte har det blivit lättare på sistone. Blädder själv var ledamot av måldomarnämnden några år, men han levde efter principen de tre aporna tillämpar; hörde inget, såg inget och sa inget. Kanske blir det framtidens melodi? En proffskår av domartrion enligt bild garanterar i alla fall jämn bedömning.

KROKENS BLÄDDER             från Solvalla till slakteriet i Kil

                      Först ett par ord om Elitloppet. Grattis Torvald, grattis Åke! Och grattis, Solvalla, som år efter år med rätt små medel klarar konststycket att locka massor av glada entusiaster, två dar i sträck ofattbara 2 ½  ggr så många som Årjängs Stora Sprinterlopp attraherar 11 juli ! Och TV-folk i alla skrymslen och vrår, var kommer dom ifrån? Hur förökar dom sig? Fullt godkänt får i alla fall även de för sin produkt denna gång.

Överlupen av redaktionsarbete kunde inte vår redaktör ta sig till Solvalla och Elitloppet detta år. Vår utsände fotograf gjorde dock ett utomordentligt jobb och fångade påpassligt Torvald Palema/ Åke Svanstedt just vid målpassagen

                      Inte många timmar efter Den Stora Dagen kom ett beslut från STC:s Överdomstol som gjorde åtminstone oss förbryllad. Svanstedt blev inte trodd på sitt ord när han vidgick stallkörning i Drottningpokalen. Det får han väl leva med, eftersom han samtidigt slapp fyra veckor i utvisningsbåset och de böter på 100.000 som disciplinnämnden ålagt honom. Att han trott reglementet tillät en sån manöver var i och för sig häpnadsväckande. Däremot körde han sannolikt sin häst för bästa möjliga placering. Ingen har väl egentligen påstått något annat, vad vi vet, inte ens snabbdomstolen Högsta Instans i TV4. Men det var väl egentligen stallkörningen som var problemet. ”Vid en samlad bedömning” (vilket härligt uttryck som antyder att domstolen vet saker som ingen annan känner till!) kunde det inte bevisas att Svanstedt, som han påstått, lämnat fördel åt medtävlare, eller som i detta fall en häst ur hans eget stall. Det är detta som förbryllar oss. Klarhet får vi kommande vecka då ÖD lägger alla kort på bordet. Spännande för oss och inte minst för den på näsan knäppta disciplinnämnden.
                       Under våra 65 år i travsportens tjänst, varav mer än hälften internerad i ett måldomartorn, har vi förvisso sett ett antal styrningar som kan kallas kompiskörning. Böter/avstängning för ”avsiktligt lämnande av fördel till medtävlare”, det har vi däremot väldigt få, om ens något, exempel att redovisa. Att någon skulle ha erkänt en sådan förseelse, det finns bara inte på kartan. Nej, men att hästen bröt, skyggade för ett papper, trampade snett, skrämdes av skrik eller höll på att kväva sig, det är giltiga orsaker till att lämna innerspåret. Just på Åby var det dessutom det förkättrade snikspåret som ställde till det ytterligare. Hursomhelst, nu sen ÖD sagt sitt, är vi övertygade om att vi för sista gången sett brottsrubriceringen ”lämnat fördel åt medtävlare”. Tack!                      
                      Vi har funderat på en annan sak. Den s k växlingen, när ledarekipaget bromsar för att släppa till hästen utanför mot löfte att återfå ledningen per omgående, är inte också det ett sätt att lämna fördel till medtävlare. Det har vi aldrig hört nån kritik emot, inte ens från Högsta Instans. Konstigt!  Det var bättre förr, när kuskarna direkt från start körde för fullt, smackade, tjoade och drev. Så länge lampan lyste. Eller?
                      Vi är övertygad om att uppmärksamheten kring hela denna trista historia hade blivit lugnare och mindre infekterad om det rört sig om nån annan än Åke Svanstedt, som ju är mediadrevets högvilt just nu, mitt uppe som han är i en annan juridisk sörpa, eller såpa, den med påstått bruk av grisfösare
                      Apropå det här med grisfösare, ett ämne vi hört tröskas till leda vid det här laget, så tycks vi vara den ende nu någotsånär levande som sett en dylik. I slutet av 1940-talet brukade vi lifta med djurtransportör Sture Persson, ÅIF:s fotbollsledare, hem till Årjäng från Kil. Vid slakteriet där såg vi ett instrument som (nog) var en fösare. Vi såg den!  Nu är det sagt, nu har vi trätt fram, kommit ut ur garderoben. Skönt!
                      När t o m höga, rent av kloka, jurister har svårt att komma överens i reglementsfrågor stiger, vid en samlad bedömning, Blädders beundran för de rättskipare han på nära håll följt under 34 år i tornet. Kvälja dom, som det heter, det har han mycket sällan funnit anledning att göra när våra måldomare sagt sitt, ständigt ledda av den sällsynta egenskap som kallas sunt förnuft. Heder åt Sigurd, Göte, Leif, Jörgen och Bo! (Har vi glömt någon? I så fall: F´låt!)

Blädder 2009-05-24

KROKENS BLÄDDER

minns en hoper olika ÅRTAL

En hobbis måste man ha. När travdagarna sinar och man inte är skrabbig nog för golf, finns ett fullgott alternativ: ornitologi. Vi har redan räknat in ett par ganska unika spettar, flera otäcka titor och minst en berglärka. Letar nu ruggugglor.

1959 begick Årjäng sin årspremiär 1 maj. (Alltsedan dess har det tävlats här under denna Arbetarnas Dag. Tills i år, då traditionen bröts). Dagen blev en ”Familjefest för Johanssons”. Bernt vann två löp (Good Express o Lady Moon), Leif ett (Prins Silver). Aktuellt: V5, en ”hasardartad spelform” som oroliga bedömare ville stoppa. Därav blev intet. Inte fullt så många göteborgare som vanligt. De hade ”närmare till Axvall med dess avsevärt mera lättspelade löpningar”. Banchefen Hugo Einarsson ”i egen hög person” (det står så!) dirigerade trafiken, medan ”lagens väktare med föga framgång jagade fickpluntor hos publiken”.

1969 kunde man nästan varje travdag åka buss Karlstad - Årjäng till en kostnad av 15:- inkl entré o program. I Årjäng kördes detta år sju (7) dagar i juli månad. Den som vann Heatloppet, dvs Fairland/Uno Swed, fick 12.000 kr för det. ALL ILLEGAL VADHÅLLNING (bookmaking) var enligt annons i programmet strängt förbjuden och medförde, där den kunde bevisas, utvisning på livstid från alla hästsportarrangemang.

1979 reklamerades det braskande för nyheten STARTBILSKVÄLL 16 juni. Av 10 löp startades hela 8 med bil. Automobilen fungerade klanderfritt, till skillnad mot vad som hände på Åby för en månad sedan och hos oss 3 maj. Att sådant ska kunna inträffa i våra dagar utan reservbil på plats känns fruktansvärt. På Åby pudlade sportchefs-Per per omgående. Så raskt att de automatiska kraven på avgång inte ens hann formuleras. Men han hade nog haft en föraning om den annalkande katastrofen, för han hade i förväg fixat ett nytt kneg i lugnare miljö. En à två extrabilar i ständig beredskap är det minsta vi i spelarkollektivet har rätt att kräva. Nu visade det sig att de båda skakande händelserna Åby/ Årjäng hade ett kusligt samband. Det rör sig sannolikt om en PANDEMI och smittan i form av kontaminerad spolarvätska har tydligen överförts till Värmland via nån snuskig mölndalsbo. Vår bil, som f ö är spritt ny, är nu karantänparkerad i plomberat garage. I Årjängs Stora Sprinterlopp anno 79 klaffade autostarten i alla fall perfekt och polis Gunnar Axelryd kunde räkna hem imponerande 40.000 kronor. (Express Gaxe)

Sprillans ny startbil har vi införskaffat och det enda lilla felet – om det kan ses som ett fel – är att den inte startar alla gånger. Då tillgriper vi LINJESTART och den här vagnen, en typisk Opel. I lärlingsloppet 3 maj blev starten alldeles utmärkt, när man slapp bli irriterad av skramlande vingar.

Långt, långt innan vi fick egen startbil fick vi gå över Kölen och med mössan i hand be chefen på Momarken, Krosby, att få låna Norges första, den här tjusiga amerikanaren. Mycket tidigt 60-tal och för oss är det en Cheva tills nån som begriper bättre får oss på andra tankar.

1989 tog evolutionen ett jättesprång i och med att vi fick en TOTOMAT installerad för spel på till exempel Dagens Dubbel även då denna gick på annan bana. Ett annat skutt gjorde förstapriset i Sprinterloppet som gav Mack Lobell hela 150.000. Veijo Heiskanen körde Macken den gången, vilket inte var alltför ofta.

1999 var vi först i landet med VRIDBAR ODDSINDIKATOR, en innovation vars upphovsman var vår Arne Olsson i Sanda. Året var även i övrigt klang- och jubelbetonat med en prishöjning på hela 8,4 % under vardagstravet och 25 % i Årjäng Stora, där Fridhems Ambra/Stefan Söderkvist var först under 1.12 i Nordmarken (1.11,6a, en halv miljon i pengar). Fortfarande tävlades det en hel del under juli månad, närmare bestämt fem ggr. 24 travdagar inalles under året, en siffra som

2009 nästan halverats, till 13, vartill kan läggas 5 tävlingsdagar light, som man kanske kan kalla lunchtraven. Och mot forna sju julidagar har vi numera ynka tre (3) att fröjda oss åt i bergen runt Sveriges Vackraste Bana. Sic transit gloria mundi (Så förgår världens härlighet) skulle man kunna säga om man hade den minsta dragning åt melankoli. Vi som inte har den läggningen ser fram emot en härlig sommar med en gnutta trav som spetsingrediens. Upp med hakorna!

MÅNADENS PROFIL

Ett verkligt föredöme inom sporten är TORBJÖRN JANSSON som av Svenska Allmänna Djurskyddsföreningens fått titeln ”Djurvänlig kusk” för sin behandling av de hästar han har att jobba med. Den sällsynta utmärkelsen har sannerligen hamnat på rätt ställe! Välkommet särskilt i tider som dessa, då mediaintresset har alldeles för lätt att kantra över åt det negativa hållet. På bilden är Tobbe tillbaka på Årjängs stallbacke, egentligen den plats där allt startade, eftersom hans första travseger togs här hos oss för många många år sedan. Hästen hette WHY.

Blädder 2009-05-03

KROKENS BLÄDDER
gläds åt och räds för Skogen

Gubben t.v rekommenderar ett alkoholfritt alternativ för den som drar till skogs, inspirerad av SKOGSDAGENs lockelser. Fyra av fem som väljer nåt starkare går nämligen statistiskt sett vilse.

Att skogen är det bästa vi har, det kan vi väl vara ense om. Hade vi inte den så hade vi heller inte tändstickor, våningssängar i furu, granhäckar, tandpetare av lind, papperstidningar, toapapper och enbärsdricka för att bara hugga några omistliga nyttigheter ur högen. Idag sluter vi därför alla upp och firar Skogens Dag. Vid  impedimentet bak öltältet väntar massor av spännande upplevelser. Ur programmet:
                     

GRILLKÅTOR hittar du lätt, följ oset. Specialtränade jägare har varit ute i tassemarkerna och därifrån hemfört viltkött, lämpligt att grilla. Testa! Kl 11 berättar Per om FISKETURISM.  En HUNDUPPVISNING får vi vara med om, där en flock av människans bästa vänner kommer att bedömas av rutinerade domare. Kl 12 startar detta. Kl 13 kåserar Berit Svanqvist om SKOGENS SOCIALA VÄRDEN. Berit har viss årjängsanknytning och är bara av den orsaken lyssnansvärd, men inte bara därför förstås. Hennes anförande hålls i travmuseets aula, allt övrigt äger rum på utställningsområdet.
                     

Ovanstående är ett par punkter ur hopen, nyheter för året. Resten får du leta upp själv. Men kolla tidsschemat noga, våra tider är preliminära.

UTSTÄLLNINGSOMRÅDET En folkfest har den blivit, den sedan många år, åtminstone tre, traditionella, SKOGSDAGEN. Och beständigt har försommarsolen lyst över de tillstädeskomna, vilka i alltmer tätnande skaror tar del av allt som bjuds. Ingen behöver lämna utställningsområdet vare sig hungrig eller oinformerad.

ALLEMANSRÄTTEN, den urgamla, ger oss rätt att ströva fritt i skogen och t o m tälta där nån enstaka natt, bara vi håller oss utom synhåll från boningar. Vi får elda, när dylikt inte är förbjudet av myndighet, men det ska göras under ansvar. Vi får bada, men inte från privata bryggor och vi ska vara medvetna om att det i Värmland heter ett tjärn och inte en tjärn. Irritera inte markägarn! Vi har rätt att plocka vilda bär och vild svamp, även om vi inte äger marken där delikatesserna växer. Varning! Giftig svamp (engångsmusseroner) bör undvikas!
                     

RISKER finns för den som vistas i skogen, det bör i ärlighetens namn påpekas. Det är ju här man går vilse. En kompass och/eller en GPS kan vara till gagn. Mankerar något av dessa hjälpmedel kan man alltid rådfråga nån förbipasserande ortsbo. Vargen bör man aldrig reta, även om de flesta menar att det där med Rödluvan bara är nys. Jakthundar spisar han dock mer än  gärna. Myror, särdeles de röda, är inte att leka med, men det är det heller ingen som gör. Jordbin är alls inte omtyckta av många och stickor kan man få i ögat om man inte ser upp. Björn;  intermezzot med Mors lille Olle som i skogen gick, det var en engångsföreteelse. Kan negligeras. Vildsvin har vi fått in i vår fauna, ett nytillskott som egentligen inte är så dumt. Magnus i Sandvika har provätit en kotlett och gör tummen upp. Skogen hyser även en och annan lo men det djuret finns merendels bara i korsord. Bävern, nja han jobbar med sitt (rotavdrag). Älglusen är ett jävla otyg, om sanningen ska fram, medan hennes egentliga värddjur, råbocken, ytterst sällan angriper folk. Men var inte för säker, nån gång ska vara den första! Älgen är hemskt stor, större än de flesta. Ta med kameran! Men ser du en orm, då gäller det att ha skrevhöga fiskestövlar och rusa iväg som en dåre.

Golfmänniskorna är väl de som njuter mest av vad skogen har att bjuda

Farorna med skogen, vilka axplocksvis redovisats här ovan, kan dock minimeras. Blädder, den passionerade bär- och svampplockaren, har ett tips: Gå aldrig längre från bilen än att du har ögonkontakt med den och kan nå dit på 20 sekunder. Ha alltid motorn på tomgång så att du snabbt kan lämna platsen om du blir angripen. Följ dessa enkla råd och du får uppleva skog och övrig natur i fullt mått!

Blädder 2009-04-28

VAD ÄR DET SOM HÄNDER, DANIEL?

brukar Hans G säga när tre,fyra kusar galopperar före första sväng. Det som händer på vår redaktion är att vi med en växande trave intrikata (vad nu det betyder) spörsmål från läsekretsen nu, vid årets första lunchtrav, tuggar oss igenom de översta i bunten. Vi kör!

Vem satt modell för Trollet? är en av många frågor vi fått. Vår eminenta tecknare Marie Bergström har svaret. Vi säger inte mer.

VARFÖR INGA ADHD-LAMPOR I KALMAR (Gävle etc) Klarlägg!?
Läget är detta: 1. Travet är en industri. 2. En industri måste gå runt ekonomiskt. 3.Totospelet är den ekonomiska ryggraden. 4. För att nu- och framtid ska tryggas måste spelet hela tiden öka. 5. För att spelet ska öka, krävs mer exponering i televisionsapparaterna. 6. För att bilderna i apparaterna ska vara njutbara krävs bättre kvällsbelysning, d v s ADHD-lampor 7. Det blir för dyrt, säger stämman, om alla ska ha kostbart teveljus. Därför är det ingen is till punschen, som Povel sa, och ingen lampa i Kalmar.

BLODSLINJER (Hur läser man stambok?)
Ockelboblod transfuseras in i kungahuset. Vi har ombetts ha synpunkter. Vi säger BRA! När det inte fanns lämpligt (blått) material i Holmedal (Stallarbyn, Kroken, Pickstad) stod faktiskt Ockelbo högst på vår lista. Kör!

BRÖLLOPET
kom lite hastigt på, precis som vi är vana vid i Nordmarken. Ryktet att kronprinsessan skulle vara på det viset är däremot grundfalskt. Löjligt! Hur skulle det gått till? Och TACK för att vigseldatum flyttades från 26 till 19 juni för att undvika kollision med Årjängs midsommartrav! Himla fiint.

VAR VAR CP?
Carl Philip, Värmlands vän och beskyddare, var är han? frågade många på Färjestads långfredag. En teori är att han var utklädd till påskgubbe för att - som programmets omslag utlovade - få ta med mamma och pappa in utan att behöva betala entrébiljett. Ja, inte vet vi. Vi tog kort på en mängd utklädda, men har svårt att hitta vår prins.

BRÖDRAFOLKENS VÄL OCH VE , STÄNGA GRÄNSER (vill väl ingen)?
Jo, det vill somliga i broderlandet i väster, åtminstone för travhästar som kommer över och kapar åt sig de flesta priskronorna. Och inte ville norskarna ha vårt fredsbevarande JASplan heller, fast vi lockade med krockkuddar och inbyggd espressomaskin och en massa andra finesser. Ska dom verkligen cedera svensk kvalitet bara för att den är dubbelt så dyr? Vad är det som händer?

APROPÅ JAS, ja
RYAN AIR har funderingar på att ta 15:- per sittning av dom som behöver gå på toan under flygning. Vi hade tänkt bjuda på den servicen i JAS om nu bara norskarna skrivit på köpekontraktet.

POPULÄRA NABOAR (finns dom ?)
Dom finns! Färjestads Bastiansar, Holösar och Holtet-grabbar för att bara nämna några. Ari Behn, vår egen gym-Daniels föregångare och förebild, en pionjär och förnyare av konungsligt blod. Och vi får inte glömma östfoldingen MÅLLGAN, den 130 cm korte friskusen med midjelångt hår, som visserligen kör bil på vägarna runt Sunne i beskänkt tillstånd men sen formligen skenar till skogs för att till tingsrättens förvåning och besvikelse inte dyka upp vid rättegången. Har förmågan att smälta in i alla publika sammanhang och är därför svår att hitta i en folksamling. Han påstås rent av ha varit med i tingssalen, när målet ropades upp. Fast ingen såg honom.

Blädder 2009-04-19

Förnöjsam, men åck, åck, åck…inget påsktrav…och bara 16 travdagar kvar

Förnöjsamhet är adelsmärket för den generation till vilken Blädder räknar sig. Därför klagar/gnäller vi idag inte om nån endaste företeelse utan tar fasta på allt som är positivt. Vi tar därför inte med ett ord upp vår förtrytelse över att Årjäng inte får kalla sig åretruntbana. Det gör vi inte.

Nej, i stället går vi mot strömmen och berömmer TRAVET i TV, som har funnit en form vi trivs med. Jocke-Mickes onsdagkvällar är lättsamma, trivsamma utan alltför påklistrade humoristiska excesser. Humor är, liksom ozonlagret, en allvarlig sak, som inte får spädas ut för mycket. V64-snacket med Nilsson/Forsgren/Lindwall som balansspelare är helt OK. (Enda anm: Det fattas i listan ett tvärstreck mellan start- och tilläggshästar vid voltstart. Åtgärda!) Lördagarna kolliderar med Premier League, men det kan ingen doktor hjälpa, inte ens den vedervärdige Dr Phil i 4+. Vi får fladdra med zappknappen.

Den ökande (?) massan klipp i loppen vid vardagstraven är väl dessvärre också något vi får leva med. Kommentatorerna får överlag Väl Godkänt. Bland de många duktiga sätter vi ett litet plus för Hans G:s sidekick Daniel, en som aldrig pratar skit och dessutom är en baddare på skånska. Undvik nu bara att dra in trubadurer och halvkändisar från musikvärlden och satsa på fackfolk, tränare, körsvenner och gärna skötare så ska det här bli riktigt bra.

HÄR RIVS FÖR ATT FÅ LUFT OCH LJUS
Överdrivet förnöjsam har vi tydligen hittills varit när vi sett kvällstrav i eldsljus. Vi har godkänt och njutit av bilder som nu i ADHD-lampornas tid klassas som skrattretande usla. Umeå/Östersund/Gävle/Kalmar vet. Vi har suttit belåtet skrockande och stirrat på dimfigurer som möjligen skulle ha varit acceptabla 1938, men nu inte duger i laggårn ens. Hur dum får man bli?

ERSÄTTNINGSNIVÅER
Blädder har fått kritik, delvis ganska elak, för sitt bonusuttag. Driven av sin även i ekonomiska ting förnöjsamma läggning har han i samverkan med styrelsen på eget förslag beslutat helt avstå från bonus framöver. Snyggt! - Man vill kunna se folk i ögonen utan att skämmas, brukar han säga. Såna chefer behöver vi fler. (Det 60%-iga påslaget på grundlönen gick dessvärre inte att hejda. – Det fanns styrelsebeslut på det. Eftersom fjolåret var misslyckat utgår dessutom till redaktör B ett s k inkompetenstillägg om 80 %. Av sina styrelseuppdrag (hembygdsföreningen och Folkets Hus) avstår han emellertid fullt frivilligt och etiskt korrekt från hälften. – Gärna medalj, men först en rejäl bonus, det gäller inte längre för mig, rakryggar redaktören.)

FÄRJESTADS BOLLKLUBB erhåller här och nu vårt HEDERSOMNÄMNANDE för ännu ett guld. Slit det med hälsan! Stiligt!

RÖSTNINGSTIPS
Den stad där bollklubben hör hemma, har, som vi fattat det, länge önskat sig en folkomröstning, men inte kunnat enas om ämnet för densamma. Skattehöjning, -sänkning eller status quo? Vi bjuder på en renodlad ja/nejfråga som torde kunna engagera hela väljarkåren: SKA VI HA EN FOLKOMRÖSTNING?

Blädder 2009-04-05

i RETRO-svängen… återbrukar material från torrdasset

Som omvärldsanalytiker följer vi givetvis med spänning all aktuell debatt inom travsporten. Det kan tyckas som om våra förtroendevalda ombud just i nuläget målat in sig i ett hörn. Så är det förstås inte. Men för att slippa ta ställning innan facit föreligger, blickar vi ett halvdussin år bakåt i stället. Till minneshjälp har vi ett fynd vi gjorde på utedasset, en bunt Travronder från årsskiftet 2002/03, lyckligtvis ännu inte återanvända. Dagens betraktelse utgörs därför av retro: GAMLA NYHETER.

CHAMPION 2002 blev på målfoto ERIK ADIELSSON. Ofattbara 304 segrar, exakt samma som Jorma Kontio, men fler andraplatser. Betryggande marginal till trean Örjan Kihlström 215, som i sin tur målfotoslog unge Björn Goop på fler andrapris. Men Björn fick trösta sig med fjärde raka championatet i Åmål och femte d:o i Årjäng. Under det nya årets första 7 dagar tog Erik,28, hela 13 vinster, varav 5 med Lähdekorpihästar. Catchdriver Erik är dock lite less på långa resor och lurar på att trappa ner: - I stället för sju dagar i veckan kanske det bara bli sex (dagar, sättarens anm) under sommaren.

Lagom till jul blev det äntligen, äntligen jackpot på V75-spelet. ”Välbehövliga slantar in till travsportens tynande kassakista” efter en minskning av årets totalomsättning med en halv miljard (till ca 10 miljarder). Vill det sig riktigt illa kan det rent av bli tal om att sänka prispengarna 2003. Men i ett strävt förhandlingsklimat fick STC under kraftfull ledning av Patrik Sandin i alla fall till en viktig dellösning: jackpotgränsen höjs från 10 till 30 kronor. Dessutom möjlighet att betala ut vinster mellan loppen. Risken med detta senare s k direktspel är att arenorna kan komma att avfolkas. Vill vi ha det så? ängslas en del debattörer. Solvalla nyårsdagen endast 2308 pers och futtiga 1915 under rikschampionatdagen. Publikkris i antågande? ”Hästarna är Bosse Ringholms mjölkkor” påstås det, men 10 miljoner pytsar han i alla fall ut till Flyinge, Wången och Strömsholm. Årjäng får från EU 4 miljoner till travskolan! Marita Arvidsson själaglad. Antalet licensierade ponnykuskar rekordstort: 1109. Men i rådande ekonomiska läge är ponnyförbundet chanslöst att få några färska pengar utöver sina 600.000.

Nya GALOPPREGLER (stående programpunkt). På upploppet diskas för galopp/passgång 20 m. Tidigare var det tillåtet att under de 300 sista meterna ta sig en 100metersgunga. Men faktiskt får en häst sammanlagt fela lite längre än tidigare, 2x100 m mot tidigare 150. Slutgiltig lösning?? Intressant nyhet: Från 1 mars kan anmälan ske via internet! Mörkt givetvis och öppet dygnet om. Tekniken går framåt. Men det klagas på att strykningarna ökar oroväckande när det gäller spåren 8 och 15. Oacceptabelt!

NÄTBOLAG. Ronden påstår att ”spelsäkerheten hos ATG är mycket bättre än hos nätbolagen”. Jaha. Viasat Sport tappar sina sändningar av Dagens Dubbel som ”smygsänds” i den ännu inte igångsatta nya sport- och spelkanalen TV4 plus. Ny dekoderutrustning krävs.

TOTOKASSÖRSKORNA (inte kassörerna? Glöm aldrig genusperspektivet!) kan snart friställas. En liten smidig handdator, Trotting Pal, gör det möjligt att via handhavarens ATG-konto göra sitt spel utan omvägen runt tjejerna i terminalen. ”Bör kompletteras med hörselskydd”, modellen som gruvarbetare nyttjar. Eljest blir det ”svårt att stänga av nuvarande högtalarterror med vad man kallar spelinformation”.

PERSONNYTT. Atle Hamre överklagar inte sitt 5-åriga fängelsestraff. Glenn H Persson flyttar till Åke Svanstedt och blir hjälptränare. Däremot får Flemming Jensen maka sig från Bjertorp. Platsbrist

FAIR PLAY CUP 2002. Den som bötar minst per start vinner. Och vinnaren är: Jörgen Sjunnesson. 15 spänn/löp fick han punga ut med. I andra änden av listan hittar vi hans Jägerskollega Lutfi Kolgjini med 285:-/gång. Snällaste värmlänning Magnus Jakobsson (22:-) men inte heller Erik Berglöf eller Björn Goop behövde dränera pungen, 28 resp 29 kr per startillfälle. Årets kallblod (följetong): Järvsöfaks med 31 raka vid nyåret. Årets tränare: Stefan Hultman, detta år med torrt öga åtminstone på bilden i tidningen. Leif Loket Olsson skötte galaruljansen. Årets komet bland travreferenter: charmknutten med pepparkornsögonen Johan Edlund, 32. Singel. Kör en Volvo -94 o äter surströmming, dock inte samtidigt. Önskedröm: En egen talkshow. Så såg det ut i riket för sex år sedan. Det var då, det.

Köer som var ett minne blott redan 2003. Erik Widén hittade myllret 40 år tidigare på Färjestad. Numera är det väl bara Håkan Lillis som bär hatt, eller…?

Blädder 2009-03-19

Publicerad i travprogrammet 2008-07-12

avstår från ensampotten

Blädder har aldrig varit nån ensamseglare och kommer därför att med skärpa och fasthet avsäga sig de 42 miljoner den får som är solo om V7:an denna dag, 12 juli 2008. Beslutet är orubbligt. Vår osannolikt vise far brukade säga att ”äter man sig inte mätt, så slickar man sig inte mätt”. Innebörden härav har vi aldrig fattat, men den här gången väljer vi att tyda det så att lycka inte består i en massa nollor på bankbeskedet. Så, nej tack!

Därmed inte sagt att vi inte aspirerar på en smalare bit av V75-tårtan. Liksom en mängd andra förhoppningsfulla, antar vi. Och även om man struntar i jackpotten är det upplagt för en ny anstormning mot Årjängstravet på lördag, när en sällsynt jämn och oviss upplaga av Årjängs Stora frestar travgodistarmen. Banrekordhållaren Citation är på plats, likaså Ludde Kolgjini med framspår (Gift Kronos) och det har även grön kusk med försommarens stora överraskning Finders Keepers. De bästa norskarna (och de är BRA!) kommer, och finskan Passionate Kemp med vinnarkusken 2007, Erik Adielsson. Från bakspår startar en verkligt meriterad kvartett: Arras, Giant Superman, Steinlager och Jaded. Hur löser de den uppgiften?

Vem som vinner? Det vill vi inte avslöja. Men en sak är säker: Loppets högsta oddsnotering genom tiderna kommer att stå sig, Spin Lamas 84 ggr insatsen 1993. Vilken nytta man nu har av det tipset.

En sån här Stor Dag ligger det nära till hands att blicka lite längre ut och fundera nån minut över de stora existentiella frågorna. Den här till exempel: BLIR VI VERKLIGEN ÄLDRE?

Det snackas ofta om att medelåldern bland travbesökarna tenderar att bli allt högre och det må så vara. Totospel hemifrån med prasslande chipspåse, Norrlands Guld klass I i stånkan och rutiga ylletofflor tilltalar tydligen ungdomen mer än samvaron med likasinnade hästälskare på travbanans publikplats, i all synnerhet om väderleken är det minsta ogynnsam. Som i söndags! Samvaro och gemenskap erbjuds förresten lika bra kring totomaterna, de inbjudande sköna. Tror man.

Men när vi 1955 skickade ut vår fotografjunior, Sven Setterlind, med uppdrag att plåta folk ur publiken, kom han tillbaka med ett knippe bilder där det minsann var väldigt ont om individer i åldern 30 minus. De flesta tillhörde faktiskt den åldersgrupp farbrorn på bilden representerar, kring 50. Kan det vara så att det bara är en myt att det vimlade av unga på platserna vid denna tid? Är vi rentav inne i en föryngringsperiod?

Hur är det år 2008? Egentligen? Vår redaktion kommer i dag att genomföra en rätt vetenskaplig stickprovsundersökning, okulärt baserad, bland alla som är tillstädes när Årjängs Stora avgörs. Har vi tur så kan vi slå hål på en myt!

Setterlinds handstil har alltid varit erbarmlig. Vi kan inte tyda namnet på herrn i kostym och väst. Vi såg honom ofta på trav och är nästan säker på att han kom från Karlanda eller Järnskog och själv ägde travhäst en gång i tiden. Hjälp!

Här är svaret: Karl Johansson, Hôltetjärn, Furuskog.

Blädder 2009-03-02

Publicerad i travprogrammet 2008-07-11

gåbortsnygg i ljbått böstband
3-delad i tre(!) färger

Blädders i stort sett Ende Vän, vi kan kalla honom S (som i Skollärare, för det var han innan han la rottingen på hyllan) är rätt påfrestande när han får ett travprogram i sin vesna pedagogiska nypa. Glad likt rastvakten som upptäcker en smygrökare blir han när han hittar ett stavfel, men även en misslyckad bisats får hans fejs att spricka upp i ett hånflin. Häromsistens var det körsvensdresserna som ådrog sig hans misshag.

- Se här! Vit/blå/grå 3- delad. Varför 3-delad? Med 3 färger måste det ju bli 3 delar. 1 -2 -3 delar! Vit, blå, grå. Du läser ju korrektur, Blädder. Försöker du visa att du är mattesnille, eller?

- Nej, nej. Det är STC som formulerar. Det gjorde dom redan 1944 när jag började som springpojk hos Jocke på sekris. Då fick vi bilder, nästan små konstverk, på alla nya dresser. Med ingående beskrivning: Vinröd med två korslagda stjärnor i gul rundel och grårödsvarta hängslen samt gredelina tvärställda tvådelade ärmbindlar; brandgul mössa. Detta tvingade vi in på det utrymme tryckaren Eric Svanqvist tillhandahöll: Vröd, 2 krsl stj i gul rund, grrödsv hängsl, gred tvst 2-d ärmb; brgul m.
- Och varför behöver allt det där vara med i programmet? I teven räcker det med Röd kusk (Sundberg), grön kusk (Svanstedt eller Goop) osv. Ingen klagar på det! Vill du att dom ska säga Röd kusk med vit/blå/vit diagonalt fält Sundberg Hans-Owe?

Nej, i programmet ska stå Röd, vit, blå; vit. Grundfärgen fetstilad. Efter semikolonet hjälmkulören. Inte en massa krimskrams med hängslen o ärmbindlar, det får dom gärna ha men inte i programmet. Dagfinn får Vit, röd, vit; vit och slipper ljbått fält (vafan är bått för en färg?), medan Morgan Ivarsson befrias från böstband&sv triangel och kör i Svart, grönt: svart. BÖSTBAND, är det förresten nåt för en karl att dra på sig? Och Malin H Johanssons ÄREMREV, hur syr hon på dom? Äreminnesrevben, nåt som är kvar efter hjältekonungen Karl XII som så elakt behandlades 1718? - Jaha, jaha! Är det nåt mer när vi ändå är igång? Finns det inget som är bra?

– Jo, barfotainfon är bra! Den drar in en massa pengar till böteskassan. Och högerspalten i tidraden, där man får klart för sig om det tävlats om 3.000 i ett uppsamlingslopp eller 200.000 i en V75-final. Men varför upplyses det inte om samma sak när hästar startat utomlands? Har dom inte folk som kan översätta 16.000 norska kr till svenskt nödmynt? Och norska startspår, finns dom?

- Ta det inte som kritik, men du är en jävla gnällspik. Vad ska du göra med all fri yta i programmet när kuskfärgerna moderniseras? - Där vill jag kasta in startpoängen! Vi spelare kräver den kompletteringen. Dubbelt så viktig som om axp är vitt, midjeb är grönt och sömmarna röda!

Blädder 2009-02-12

Publicerad i travprogrammet 2008-07-06

Fostran

Enstaka gånger blir man riktigt förbannad. Som när man hör om folk som bak stängda stalldörrar misshandlar hästar t ex. Efter lopp där hästen galopperat eller på annat sätt gjort sin kusk besviken. Respekt är tydligen ordet som gäller. Sån skit trodde vi hörde gångna tider till, primitivare epoker då travsportens regelsystem kanske var lättare att töja på, med andra ord möjligen 30- och 40talen, då det ibland talades om liknande uppfostringsmetoder. Vid den tiden var det f ö lovligt att även i skolan spöa upp adepter som inte riktigt höll måttet, skolagan förbjöds så sent som för 50 år sedan. Respekt! Ha! Att inbilla sig att en travhäst minns vad som skedde i ett lopp och koppla det till en 10 minuter senare följande misshandel, det är inte annat än urbota korkat.

Lyckligtvis finns det ting som är betydligt trevligare att snacka om. Årjängs Stora Sprinterlopp t ex. Anmälan till denna vår sommars bländande ljuspunkt sker just denna eftermiddag (6/7). Det är alltid med största spänning man erfar vilka som bokat plats i storlöpet. I år har det talats om Jaded och Giant Superman, ett par från Stig H och någon från Lökene. Banrekordägaren (10,4) Citation är ju titelförsvarare, unge (11 år) Digger Crown, långt ifrån PRO fortfarande, vann 2006, och ”hemmahästen” Steinlager har ett par titlar att försvara. Därtill hoppas vi innerligt på nån från Ludde Koljinis håll för färg - klickar behövs. Upplagt för fartfest är det hursomhelst.

En som i alla fall inte ställer upp i Årj Stora, är vår eminente speaker, Ola Hallerstedt. I år, är det bäst att tillägga. Han blev av med mödomen (avlade sitt maidenship) i Åmål för en vecka sedan genom att till 40 gånger investerade medel sätta dit sin egen Miss Cruella (Grymma Fröken? Lärarinna som agar?). Vi har redan tidigare sett att tömlaget sitter där, bara ett enda opl i karriären!, men hoppas att Ola inte nu i debutsegeryran helt och hållet överger mikrofonen för sulkyn, fast han drog in hela 18.000 på ett par dalsländska minuter, nästan lika mycket som han får jobba en hel dag för i måldomartornet (?). Där behövs verkligen talanger, tänk bara om vi får hit en sån som den nye yankeen Deweycheatumnhowe! Uttal? Får vi för oss att importera den vore det bara för att få döpa om honom.

Stora pengar blev det ävenså för Christer S A Karlsson på Solvalla dagarna före midsommar. Två 1140metersrusningar gav Jamiro två andraplatser (Torbjörn Jansson körde) och 185.000 kronor med hem till Svanskog. GRATTIS till detta och GRATTIS till Paula Pettersson, 19, som först kvalade in till montéfinalen på Solvalla genom segerritt i sitt livs första lopp i Åmål och därpå i finalen 18/6 var helt oemotståndlig tillsammans med Melody Bråten. 100.000 in bara på Valla till Lars-Inge och Maggie Olsson. Paula har en helt otroligt grann stamtavla, mormor heter Vivan (av samma blodslinjer som t ex Lennart på Mâten, Årjäng) och morfar Pähr Eriksson stammar rakt nedstigande från åtminstone tre kyrkvärdar i Edane (eller Klässbol?).

Redan på fredag (11 juli) startar festen. DAGTRAV heter det, för då drar vi igång kl 15. Årjängs kommun och Löfbergs Lila hjälps åt med upptakten inför dan därpå: V75 med Årjängs Stora Sprinterlopp, då världsstjärnor och bonngöbbar vimlar på stallbacken och 13.000 av oss vanliga medborgare trivs och trängs på publikplatserna. Vädret inget problem i år. Men kom i tid! manar vår infrastrukturellt ansvarige controller.

Blädder 2009-02-08

Publicerad i travprogrammet 2008-06-25

lägger sig i fotbolls-EM och
vägrar underskatta Zlatan

Vi påstår inte att vi är nån expert på fotboll, det finns så många andra, men nog verkar det som om moderna spelare är mer än lovligt kelsjuka. I varenda närkamp håller dom i och om varandra, knuffas, rycker och bökar och nästan sliter av kläderna. Inte gjorde väl vi så? Jo, förresten, i Blädders sista match (Årjängs slocknade) hängde han inte med i en rush utan grabbade tag i Koppomsstjärnan Blomqvists tröja, som klöv sig i två delar. Där stod Berndt med bar överkropp! Pinsamt, men samtidigt ett memento för oss själv: Dags att avsluta karriären! Översatt till EM vore det läge för hela gänget att lägga skorna på hyllan. Man ska vara rädd om kläderna, som morsan sa.

Kramsjukan är väl inte direkt hälsovådlig, men det är tacklingar med dobbarna före. På det vi kallar vår tid förekom inget sånt och tur var det. Vi hade dobbar i naturkork, hafsigt ditspikade under sulan och ofta så slitna att spikarna tittade fram. Efter en tackling med såna dojor och spikarna före hade dr Eurén på lasarettet fått ägna hela söndagskvällen åt sömnadsarbete. (Vi hade lasarett på den tiden, det är det inte många som tror. Riktiga doktorer i vita rockar och med stetoskop runt halsen).
Sverige har ju bara en lirare av verklig klass. Därför studsade vi till när en kollega i DN skrev: Zlatans betydelse för det svenska laget kan inte underskattas. Vafalls! Enligt vår mening vore det bättre med tvärtom. Betydelsen kan inte överskattas. Tvärtom svarade också vår gamle fotbollspolare i ÅIF Gösta Hedin på frågan hur han mådde: - Varken bättre eller sämre. Snarare tvärtom. Gösta, en offensiv center med ett bra skott, blev efter fotbollstiden amatörtränare (Clipp Th m fl) och matchade sina hästar efter eget huvud med viss framgång. Oftast körde han i alla väder offensivt även här. Åtminstone till 500 kvar när orken tröt.
Apropå väder: När nån klagade på väderleken kunde Gösta tysta vederbörande med: -Dä ä bättre mä sånt här vär än inge vär alls! Allting är relativt, därom var Hedin och Einstein helt ense. Det menade även amatören som kom in på sekretariatet till Göte Sandblom för att registrera sin häst.
– Har den några tecken? ville Sandblom veta.
– Ja, lite vitt på ett framben.
Sandblom: - Vänster eller höger?
– Dä beror väl på var en står, sa gubben.

För att fylla ut sidan blickar vi slutligen 40 år bakåt i tiden. Då utsattes Arbetsförmedlingen för ett inbrott. Inte mycket stals, tjuvarna hade inte tagit ett enda jobb (!) men de hade tydligen gått på dass. Offentlig toalett saknades? En annan svårlöst fråga från 1968 som 2008 äntligen fått sin lösning: I Årjäng fanns inget att ta sig till för ungdomen utom rundkörning runt torget. Holmedalspolisen Ulf Nilsson: - Det kan stoppas genom omläggning av torget. Köpingens sak, inte polisens. Nu är det problemet ur världen!

Under vintriga förhållanden flyttade årjängsprofilen Trollet till sitt nya viste på
nyskapade Claras Torg framför Norlandia Årjäng Hotel norr om kommunalhuset
i bakgrunden. Här är det själva huvudpartiet som lastas på flyttbilen. Av rapporter
att döma har trollet funnit sig väl tillrätta i sin nya omgivning

Blädder 2009-01-27

Publicerad i travprogrammet 2008-06-20

förenklar sanningar

Blädder blir nån enstaka gång av pressombudsmannen (Halldin) beskylld för att fara med osanning. Detta gör oss varje gång lika upprörd. Och lessen. Skulle vi??!! Givetvis inte, men däremot sympatiserar vi av fullt hjärta med den toppdirektör inom finansbolaget Obol som på radioreporterns raka fråga: - Har du ljugit om det här? lika rakt svarade: - Jag har förenklat lite sanningar!

Då gällde det något dussin miljoner som förvaltats bort och på raska fötter pilat iväg till konton utomlands, men det är själva den språkliga approachen vi gillar, det djärva nyskapandet av ord och uttryck. Den killen har en framtid på vår redaktion, garanterat!

Det är så långt mellan givarna i Årjäng numera att vi har svårt att redovisa allt som timat ute i världen. COMMANDER CROWE har tagit sin tjugonde raka. Snyggt jobbat! BANKERNA I ÅRJÄNG har rånats. Där övade sig de svartluvade grabbarna först genom att energiskt slå sig in i en tom lokal där det tidigare idkats bankrörelse. De trodde väl att anslaget STÄNGT bara var en förenklad sanning. Den inbrytningen kan man väl säga var en motsvarighet till preparéloppen i trav för sen traskade de vidare till nästa penninginrättning. En smäll av helt annat slag gick grekerna på i EM, när ZLATAN lossade stora kanonen. Blågult preparé inför ännu större uppgifter? (Smisk av Spanien. Illa!) Men det viktigaste som hänt i juni är i alla fall att vår specielle favorit, Thomas Eroll har gjort COMEBACK. Det har vi väntat länge på för att få en chans att publicera bifogad bild.

Att THOMAS I JANSON i decennier dragit ett tungt lass som företrädare för och ordförande i amatörföreningen, det är allmänt känt. Lika bekant är det att han på ett, kan man säga, avgörande sätt lyft golfsporten i distriktet. Däremot kanske det inte är lika välkänt att han lagt ner ett enastående jobb som produktutvecklare. Idéerna växer fram under den dagliga rundan på hemmabanan i Åslanda.

(Eftersom puttern ännu inte releasats (släppts ut på marknaden) luktar det nästan lite industrispionage över bilden och därför nämner vi inte namnet på honom som knäppte den, redaktionens eminente paparazzo Carl-Erik Kometen Andersson, Lillerud).

På vår nationaldag återkom alltså Thomas i sulkyn efter halvtannat års bortovaro när han på bortaplan med den äran ledde sitt lag i amatörmatchen mot Jarlsberg. Nog hade man kunnat befara en viss ringrost, men någon sådan förelåg verkligen inte. Lottad på en springare het som en Jötulkamin gjorde TIJ allt rätt, tog en hedrande tredjeplats och säkrade ett förträffligt utgångsläge inför returmatchen i augusti.

Blädder 2009-01-20

Publicerad i travprogrammet 2008-06-01

- Dessa jävla fransmän! Så rätt, så rätt han hade, Lutfi Kolgjini, när han sammanfattade årets Elitlopp i en mening som innehöll det mesta utom ett rejält predikat. Ändå tycker vi inte allt ska ses i grått ens med svenska gulblåda ögon. Glänsaren Going Kronos var mycket duktig, den med armbågen inbjudne Red Chilli Pirat imponerade och Svanstedts Finders Keepers var heller ingen ful ankunge. Och så hade vi en kusk på silverplats, champion Goop! Så upp med alla svenska hakor och sikta på nästa stora event (vilket ord!), Årjängs Stora Sprinterlopp!

De redan nämnda aktörerna skulle direkt platsa i vårt storlopp den 12 juli. Sen döttar vi dit Steinlager, Thai Tanic, Scarlets Aino, Maid For Tag, Torvald Palema, Adrian Chip, Adams Hall, Citation, Plantagenet och en del till. Bara att välja. Inga fransoser får vara med.

Från Värmland var det tunnsått med deltagare på Solvalla det här året. Desto mer glädjande att de som var där skötte sig bra. Tom Horpestad visade upp Hot Broline, 4, i finalen av Klass III och såg faktiskt segerfarlig ut en bra bit in på upploppet. Som tvåa fick han med sig 100.000 hem till Klinten. Hälften så mycket kapade Sintram Creek/ Anna Rönning åt sig i montéloppet vid andraplatsen bak otrolige Hot Tub (ännu en för Årj Stora!).

Nej, nu lämnar vi Valla och vänder blickarna inåt och tar oss in i banken. Inte på det oborstade sätt maskerade typer gör i Charlottenberg, nej lugnt och stilla tassar vi in i minnesbanken för ett nostalgibesök. 1 juni 1958 var en bedrövelsens dag, åtminstone vid Samrealskolan i Årjäng. Av 25 förhoppningsfulla abiturienter tvangs hela 9 dvs 36 % lämna lokalerna bakvägen efter att ha misslyckats i realexamen. Det var de främmande språken som fällde de nio. Franska, dessa jävla fransmän! Vi kom att erinra oss denna pinsamma händelse när vi i bildarkivet stötte på ovanstående foto, knäppt av vår frilansande andrefotograf Sven Setterlind, Hotell Central. Dock garanterar inte SS att årtalet är just 1958, det kan lika gärna vara -57 eller - 56. Men det intressanta är att det på den tiden var helt OK att fira sin avgångsexamen på travbanan. Med elegant kappa, broderad svart mössa, realkäpp, nästan högklackat och en korvåbröd. Den gråa mössan var dåförtiden minst lika värdefull som den vita studentkepsen är idag. Vem tjejen är, vet vi icke, men skulle bra gärna vilja veta. Killen närmast verkar absolut bekant. Hjälp oss!

Blädder 2009-01-14

Publicerad i travprogrammet 2008-05-14

skelar bakåt och spanar framåt

”Travsporten krymper”tillkännagav Ronden häromveckan, byggande på en Hörngrensk utredning som visar att själva basen för verksamheten – amatörernas vardagsjobb med en eller ett par hästar – minskar dramatiskt. Sämre ekonomi, färre startmöjligheter, nya bestämmelser och pålagor etc. Förvisso sant! Men man ska aldrig kasta yxor i sjöar. Tag rygg på ÅRJÄNG!

I övermorgon är det 41 år sedan Årjängs kommun dödförklarades. Byrådirektör Oscarsson hyvade den dagen upp en bomb på det värmländska planeringsrådets mahognybord, en egenhändigt utförd utredning som visade att alla värmlandskommuner utom Karlstad var i sjönöd, värst av alla Årjäng. 43,6 % av arbetskraften i vår kommun måste flyttas, 71 % av bostäderna var risigt omoderna, utbildningsnivån oacceptabelt låg och medelåldern på tok för hög.

– Kommunen krymper, röt byrådirektören, från 10.600 invånare idag (dvs då) till 6.000 år 1980! Krympningen skulle sedan fortsätta och siffran 3.700 lite längre fram (dvs nu) var realistisk. Hela Värmland var på väg att bli ett enda stort ”pensionärshem”( 1960-ordet för fattighus, ålderdomshem osv. Nu = seniorboende.)

Förutsättningen för att Årjäng ska klara sig är att det sker en expansion i de centrala delarna, var kontentan av den lokaliseringspolitiska genomlysningen från år 1967. Hur gick det? Vi har facit. Ja, i varje fall är vi inte nere på 3.700 utlevade göbbar och kärnger! Ungefär så många personer räknade vi nämligen in enbart på Skogens Dag för en vecka sedan. De flesta rätt pigga. Att kratta manegen för våra idoga amatörer, det är lösningen för den krympande sporten. Dock inte bara bidrag och andra konstlade medel, utan högre priser i (många fler) amatörlopp. Uppmärksamhet från oss i massmedia, hemmahos från TV. Och Fördel Amatör i alla lopp. 20 m gottgörelse till alla som inte vunnit 50 löp. Så får det bli.

FRAMTIDEN ÄR FULL AV GLÄDJEÄMNEN. LIKSOM NUTIDEN.

Exempel:

ERIK FREDRIKSSONs karriär som tränare kunde inte ha börjat bättre: Seger, värd 30.000, i första starten med egentränat: Wood Laday,3, på Färjestad. Magnus Jakobsson körde.

SOFIA KARLSSON, Svanskog, fick Åke Linders stipendium till duktig ungdom.

CHRISTER S A KARLSSON, Sofias pappa, har verkligen fått till det på sistone. Andraplats i V75final med Jamiro (100.000). Full snurr på Alexis.

UNO (Jonsson) och KJELL (Ericsson), det strävsamma gamla fågelviksparet, fick se sin Linde ta en värdefull andraplats på V75 (50.000). Dessförinnan fyra raka.

MARITA ARVIDSSON, av frejdad travstam, tog säte i Sleipners riksstyrelse. Rätt tjej på rätt plats.

STUDIO GOOP (info om V75 mm) pangstartade. Lätt att hitta: www.stallgoop.se. Perfekt ljud + bild. Fredagsnöje framöver. Bonus: ff.

ÅMÅL bjöd på en travlunch som var rena kalaset i tisdags.

ERIK PÅ NÄVER,4, avlade nyligen sitt maidenship i Rättvik. Sonen till Meadow Gallant – Näverns Anna är fyndigt döpt efter just Erik (Johansson) på Näver,78, som skänkte hästen till

JENNIE V KARLSSON, när hon slutade jobbet i Eriks stall.

KAJSA FRICK satte dit söndagsstoet Alandias Karisma. 100.000:- Sken som majsolen.

GUMINO,15, sänkte sitt eget världsrekord för ponnyhästar Russ B till 1.38,0. Tiden hade med råge räckt till seger i kalla snabba långt in på 1980-talet. Energiskt vältrav, imponerande.

THOR DANIEL KULBLIK , läregutten (praoeleven) hos Dagfinn Aarum tufsade till sin läromästare med Finskog Sjefen i STC:s inskolningslopp. Dagfinn har tydligen lyckats med sin inskolning.

SKOGENS DAG där vi träffades alla vi som blygsamt brukar erkänna att vi ”har nåra skogpinnar”. Snart större än Årjingsmââten.

SOMMARVÄDRET talar för sig självt.

Blädder 2009-01-07

Publicerad i travprogrammet 2008-05-04

Skogsdagen

Fjolårets SKOGSDAG var trots kollisionen med 1 Maj en väder- och
publikmässig fullträff. Inte ska det väl behöva bli sämre i år? Det faktum
att Göran Persson har klämt sig ner i chefsstolen på Svea Skog har
väl bara den negativa konsekvensen att kvalitén på travtopparnas ponnylopp,
våra somrars glada höjdpunkter, går ner ett par snäpp, om GP
kräver plats i sulkyn också. Hans företrädare Bo Dockered visade ju
flera gånger prov på ett tömlag som väckte allmänhetens beundran.
Den talangen tvivlar vi på att Persson äger. Med förlov sagt.

När Blädder nån enstaka gång gör bort sig är det aldrig på smått vis. För några dar sen levererade Post-Per-Inge en broschyr som frestade med tandimplantat för en billig penning. Inte för att vi direkt känner behov just nu, men man kanske skulle passa på? 2 gaddar till priset av 3? Ladda hem! Men, nej, vi har inte plats i käften! Samma käft som glappade så erbarmligt illa en istravslördag i februari, när redaktören – det är ont om kompetent folk – vikarierade som speaker i Årjäng. Och vår nästan bäste vän, förre hästägareföreningsordföranden Sune Öjstrand, i en dramatisk slutstrid drog längsta strået med sin ögonsten Lancelot du Lac.

Det var då vi skämde ut oss. Just vid målgång var det någon som ylade så in i bänken förbannat att t o m Masonite Hanover, han som brukar vakta hederstäckena, lade öronen bakåt. Eftersom skriket frambringades med Sunes röst tog vi i vår enfald för givet att det var han som lät. - Vinnare nr 2 Lancelot du Lac, körd av tandläkare Öjstrand. Avgrundsvrålet kom från honom. Tydligen hade bedövningen släppt.

Så jävla lågt! Vi inser nu att det var nån av de besegrade som imiterade Sunes röst för att diskreditera honom. Vi ber oförbehållsamt om ursäkt! Tur i oturen att publiksiffran den dagen var vinterns lägsta, 267 pers, så vårt gemena personangrepp stannade inom en begränsad krets.

Att vi aktualiserar detta just nu har inget som helst samband med att vi inom kort ska klänga upp i den fällbara elektriska stolen för årets rutinmässiga garnityrkontroll. Vi tror inte för ett ögonblick att Sune medvetet skulle slinta med den sylvassa borren! Men ändå.

Ett lika enormt segervrål som det som Öjstrand inte hov upp den gråa vinterdagen uppstämmer vi sjufalt för vår tiofaldige champion BJÖRN GOOP som på Solvalla satte en historisk sjua häromsistens. Sex av de sju vinnarna kom från LÖKENE! Anledningen till att det inte blev ännu fler segrar var att Björn bara hade sju uppsittningar den aftonen. Annars hade vi fått se en åtta, nia osv. GRATULERAR!

En varning! I kollega Lasse Noréns efterföljd har vi börjat föra bok över elaka, korkade medmänniskor vi retar oss på. Med namns nämnande - det kräver vår författarheder - kommer dessa i sinom tid att hängas ut i en kommande bok. Eftersom Blädder inte tycks vara hågkommen i Lasses lilla häfte ska vi minsann inte säga ett ord om honom i vårt heller. Det återstår just nu bara 1731(opaginerade) sidor sen första sidan fyllts med invektiv gällande den sillerudsbo som förra tävlingsdagen vilseledde oss med så usla ”travtips” att vi tvangs återvända hem med negativt eget kapital. Dessutom boxade oss hans medhavda frilla i magen två gånger. Det är noterat.

Blädder 2008-12-30

Publicerad i travprogrammet 2008-04-20

- Jag klarar det mesta, men havregrynsgröt och när Clara spelar fiol, det står jag inte ut med”. Dessa ord visar att Paul Albinsson var en tålmodig person och möjligen också att syster Clara inte var nån violinvirtuos. Clara Johansson var grundaren av Claras konditori, det som nu drivs av vår nye travkrögare Jörgen Pettersson. Paul var 30- och 40-talens store inom travet på våra breddgrader och säsongen 1938 blev han, liksom ytterligare 11 gånger, vår obestridlige champion.

Men i Årjängs stora pris 1938 fick han hålla tillgodo med ett andrapris. Där kuskade han hemmahoppet, Melker Fredrikssons Löpar Nisse, som från sitt tillägg inte riktigt fick tag i segrande Paj, körd av sin ägare, handlanden Oscar Söderlund från Edane. Vinnartid 1.50,2/2500. Melkers häst hade 1.48,2/2560. Loppet kördes i september och var öppet för nordsvensk eller svensk kallblodig häst som startat i Årjäng minst två gånger under 1938. Förstapriset var imponerande 500:- , vilket för 70 år sedan var bortåt en årslön för många av oss mindre bemedlade.

För 70 år sedan hade vi blott hälften så många travdagar i Nordmarken som i år, närmare bestämt 9; i februari/mars 3 dagar, i juli 4 samt i september 2 marknadsdagar. Bland segrarna under säsongen hittar man påfallande ofta lovande ungdomar fallna e SKRYMTE, som var något av en schlagerhingst. Dock var han inte far till AE Olssons Jak, som 27/2 faktiskt var ospelad på plats när han 50 m efter Bergstjärna/Gerhard Skogh slet sig fram till andrapriset på 2.02,7/ 1900. Med Bergtor/ Karl Arvidsson trea skrevs platsutdelningen 20 – osp – 25.

Regler är till för att följas, det vet vi mycket väl. Det visste nog även han som för 70 år sedan lät operera bort ett irriterande födelsemärke på sin 7-årige valack BARON, som i Årjängs program uppgavs vara en son till Ottar och Prima. Den uppgiften var inte korrekt, för pappan hette Sälje och mamman Urbanun och rätt namn var Säljeson, en kvartsfinne med fartresurser. Det kunde hans uppfödare E J Nordin avslöja, och en falsk, hemmagjord, språngsedel kasserades. Baron ”aktade ej för rov”, som tidningen sa, utan vann som falskskyltad i Åmål 13/2 1938 och sänkte sig till 1.52,5, en lanthästtid som väckte misstankar och drog igång utredningskarusellen. Nån start i Årjäng vid premiären 20/2 blev det därför inte, utan så småningom ett travbanebeträdandeförbud gällande för all framtid för ägaren. Böterna sattes till dåförtiden ansenliga 1.000 kr, faktiskt mer än hästen hade sprungit in under sin nya karriär. Vi minns mycket väl den kreative dalsländske ägaren som brukat sela på i Lundströms smedja i Marknadsbacken och som höll på att råka verkligt illa ut när en kollrig märr slog vilt kring sig före ett löp och gubben med nöd och näppe klarade livhanken kraftigt ommöblerad i ansiktet efter en rejäl snyting.

En regel som vi hoppas få köra ner i den där apparaten som strimlar papper är den att alla svenska travlopp ska köras i vänstervarv. Den förhoppningen delar vi med Åmål, vår favoritbana i Dalsland, som skissar på ett förslag där hästarna startar på en rak Vincennes-tarm norrut för att i full karriär dundra in på 800-metersbanan ungefär där frusen publik tidigare hade kolbrasor att värma sig vid under kulna vinterdagar. När man kommit ut ur skogen kör man i högervarv. Ett revolutionerande projekt. Ett detaljproblem: Måste voltstarterna spegelvändas? Eljest hamnar ju kusen på spår 1 ytterst? Lycka till, Per Hagström och alla andra! Vi klappar händer och håller tummar. Samtidigt.

Ett gott råd till åmåliterna längst
fram. Backa! Snart kommer ett fält
travare stormande in från höger på
den nya blindtarmen.

Blädder 2008-12-21

Publicerad i travprogrammet 200-04-13

om NAMNFÖRBISTRING
GULDHJÄLM, RUNE, BACKMAN,
LEGOLAS och STC

Riktigt vari skillnaden består mellan chockad och chockerad, vet vi inte, men något av alternativen passar sannolikt in på vår reaktion när vi erfor att Patent och Registreringsverket, PRV, hade gjort tummen upp för ett nytt efternamn, Guldhielm. Det stod att läsa i vår lokaltidning (DN) vid årsskiftet. Enligt vår bestämda uppfattning hör Guldhjälm hemma på Lökene och ingen annanstans. Vi tog så illa vid oss att vi tvangs sjukskriva oss och därmed missade istravspremiären (Karlanda). För första gången på 43 år!

I namnfrågor är STC betydligt mera på alerten än vad PRV är, tack för det. Den amerikanska hingstimporten Rune får sålunda vackert byta namn till Rune U.S. för att inte förvirra spelarkollektivet och blandas ihop med norrländske Rune, 15, valack e. Lyckebron (en Rune som väl förmodligen tjänat sin sista krona). Lätt gjort annars. Att förblanda, alltså. Men Skogsbläsen fick 1998 tummen upp, namnet vi trodde för all framtid var förknippat med Sven Skoghs käcke blonde vinnare av Erik Perssons Memorial 1969. Det sved! Då märktes det mindre när italienarna samma år lade beslag på Backman. En valack med det namnet (e Solo-Freja) skrapade för Anders Nilsson på Backögården ihop 9.595:- på 1950-talet här i Årjäng. Denne Backman hade i sin tur lånat namn och glans från en strävsam lanthäst e Björ-Svea, ägd av A.V. Karlsson, Töcksfors, men oftast kuskad av E. Vilhelmsson. Stod på höjden av sin karriär 1938, då rekordet 2.00,1 noterades.

Backögårn, där Anders Nilsson bodde med 8 ogifta
syskon, mest flickor, är jämnad med marken, men
bilden av Anders och Backman finns kvar. OBS fotbolls
målet i bakgrunden. Och bandomartornet, där
hemmalaget bytte om.

Till nöds kan vi ändock förlåta pastafolket för det där med Backman, även om det tar emot. Men om det är sant det som viskas, att de dessutom lagt beslag på Legolas, då brinner det i staken! Icket! Det finner vi oss inte i. Då går vi över till chilenskt rödvin.

Den smällen får dom ta! Nog är det väl bara ett illasinnat rykte som vill döpa om gamla anrika, fina, välrenommerade STC? Patrik Sandin, det kan du inte mena? Svenska Travsportens Central - förbund må tyckas en aning långt, men uttalet är ju kort, ässtese. ATG får ju heta atege fast bokstäverna står för nåt sånt som Aktiebolaget Trav och Galopp, rätt långt det också. För att inte tala om PRV! Om nåt mer modernt, svengelskt och prestigeladdat måste till, så låt gå för Swed Trot Centre, men behåll i herrans namn STC! Såsom varande den ende nu (över)levande som år 1946 tillagat kokkaffe och serverat STC:s generalsekreterare Einar Sörensen denna blaskiga dryck samt nygräddade wienerbröd från Kristina Olssons konditori i den klart sunkiga kontorslokal på övre våningen av Elovssons lagerskjul, där Årjängs sekretariat var inrymt dåförtiden, menar vi att vårt ord bör ha en betydande tyngd i den aktuella namnfrågan, även om just denna mening, med dess inskjutna bisatser och allmänt ogenomträngliga satsflätning, inte skulle ha gillats varken av kaffegästen, den respektingivande generalsekreteraren, eller hans efterträdare, den inte mindre formelle Eric Gralén.

Däremot klappade vi händer när den obarmhärtiga 67-årsgränsen för körsvenner ströks och ersattes med en 70-dito. Under senare år erinrar vi oss i varje fall två som gärna velat fortsätta i sulkyn och utan olägenhet skulle ha kunnat göra så: Arne Simonsson och John U Karlsson. Nu kräver vi att åtminstone den duon retroaktivt för fullgöra sina tappade tre år. Putsa hjälmarna, grabbar. De förlorade åren ska tas igen!

Vill du ha Krokens banner på din hemsida är du välkommen att högerklicka på bilden ovan och ta den eller högerklicka här >> och "spara mål som" så får du en hyffsat högupplöst bild.

 
När redaktören får på sig maffiabrillorna trivs han. Ett fotoproffs svarar för fullträffen: T. Bryntesson Bildbyrå, Bengtsfors